Spanglish

Romantiska komedier och Adam Sandler har varit ett återkommande recept. Kryddan har vid alltför många tillfällen varit smaklös och vid vissa tillfällen oätlig. Allting tog sin början för tio år sedan, efter Sandlers genombrott med “Billy Madison” har det bara rullat på. Han tycks ha en vilja att alltid välja samma huvudlösa roller i snarlika filmer. I somras kunde vi se Sandler i 50 First Dates tillsammans med Drew Barrymore. I Spanglish är det precis som vanligt, onödigt krystad kärlek och lättuggad humor.
Flore (Paz Vega) flyttar tillsammans med sin unga dotter Cristina till USA. De skall börja ett nytt liv, utan problem. Efter en del lågavlönade sidojobb hittar Flore ett jobb hos familjen Clarsky. Pappa John (Sandler) är en berömd kökschef på en välsmakande restaurang och mamma Deborah (Téa Leoni) en instabil hemmafru. Flore blir intrasslad i ett kaotiskt familjeliv, samtidigt som hennes dotter vill gå egna vägar, och hon själv inte talar språket.

Jag måste bikta mig. Adam Sandler är i grunden inte en dålig skådespelare. Sandlers stora problem är alltid vilka roller han väljer. Får tre år sedan gjorde Sandler sin seriösaste roll i karriären. “Punch-Drunk Love” hyllades, och kritikerna världen över häpnades över Sandlers nya karaktär. Vidare spådde man en seriösare karriär, med djupare roller i svårare filmer.
Det gick ju som det gick.

Spanglish är så typiskt amerikanskt det bara kan bli. Humorn håller låg nivå, även om man inte kan låta bli att dra på mungiporna då och då. Inledningsvis är Spanglish till och med underhållande, man vill veta mer och då och då fnissar man till. Efter tretio minuter når filmen sin topp, som sedan ständigt pekar nedåt. Det känns mindre genomarbetat, mer stressat och framförallt mindre känslosamt.

Filmens behållning är tveklöst Téa Leoni. Rollen som den pådrivande och samtidigt smått depressiva mamman sköter hon på ett magnifikt sätt, nästan så magnifikt att hon borde ha blivit nominerad till någon statyett. Att Leoni gör sitt bästa räcker inte, Sandler är sämst av alla, tätt följd av Paz Vega, man har läst manuset rakt upp och ner, någonting som verkligen syns på kroppsspråket.

Filmens överraskning är Thomas Haden Church som charmat kvinnor i Sideways, föga överraskande är hans roll en kvinnotjusande mäklare. Hade man skippat den stora moralkakan, de torra skämten, givit Leoni bättre uppbackning och, framförallt hade man brunnit mer för projektet hade Spanglish kunnat bli intressant, vi är dock långt därifrån.