Stations of the Elevated

Innan filmen börjar säger regissören Manfred Kirchheimer som är på besök i Göteborg – “jag vet inte om det är en bra idé att titta på filmerna i följd”? Det var det faktiskt. Ur flera olika vinklar.
Stations of the Elevated är en bildstark dokumentation över 70-talets graffiti i New York som skildras i provokativa tagningar tillsammans med en dånande tidseratypisk experimentell flumfunk. En av de många frågorna som ställs är vad är skillnaden på en helmålad tunnelbanevagn och en stor målad skylt med en hamburgare på? Det ena är reklam – det andra är konst. Eller?

Vandalism är ett annat ord som ofta används. Vem avgör vad som är det ena – eller det andra? Samhällets uppspaltade regler ställs mot ungdomens vilja att skrika ut sina åsikter med hjälp av en sprayburk.

I Spraymasters tar vi del av samtal från några av världens största namn inom graffiti. Män & kvinnor som alla bidragit till utvecklingen av konsten och kulturen på sina egna sätt. Lee, Lady Pink, Futura 2000 & Zephyr är lika kända namn inom Graffiti som Forsberg & Sundin inom hockeyn.

Alla kommer från olika bakgrunder och har sin egen säregna historia. Alla har sin gravt subjektiva syn på saken. Intressanta teorier avlöser smått flummiga new age-funderingar. En gemensam nämnare för huvudpersonerna är att de har en skön, avslappnad humor och bjuder på flera härliga skratt samtidigt som de tar oss tillbaka till ett annorlunda USA.

Spraymasters är en underhållande dokumentär om världens mest utskällda konstform. Visst är det fanservice och nischat på alla de möjliga sätt. Men jag vill ändå tro att en oinvigd kan hitta en form av behållning. Om det är i ökad förståelse eller mindre hat mot graffitins inverkan på samhället? Tja, det kan ingen sia om.