Step up

Dansfilmer tycks vara den senaste flugan på andra sidan pölen. På bara tre år har “Honey”, “You Got Served”, “Shall We Dance?” och “Take the Lead” visats på svenska biografer. Alla med samma mediokra resultat. Nu kan du lägga till “Step Up” till samma skara.
Tyler är stjärnan på dansgolvet. Men resten av hans liv är inte lika lyckat. Efter att ha vandaliserat en skola döms han till att göra samhällstjänst som vaktmästare på samma skola. Tyler anländer till skolan missanpassad och utanför men utstrålar ändå självförtroende och självkänsla, vilket gör att Nora Clark får upp ögonen för honom. Nora är dansare och sedan hennes partner stukat foten är hon i desperat behov av en manlig dansare till hennes avslutsföreställning, som ska lägga grunden för hennes kommande karriär.

Regissören Anne Fletcher har koreograferat dans och dansfilmer i hela sitt liv. Att regissera är emellertid mycket mer än repetera steg. Anne är säkert jätteduktig på att få skådespelarna att dansa rätt. Men mellan dansstegen tycks hon dock ha glömt bort både personregi och dramaturgi. Man behöver inte heller var någon expert för att konstatera att det finns bättre dansare. Missuppfatta mig inte, Channing Tatum och Jenna Dewan är säkert jätteduktiga, men är skådespelare – inga proffs. Vill jag se världens bästa dansare går jag till Opéra Garnier i Paris. Där kan du få tag på platser för samma pris som en biobiljett, och får se de som är bäst i världen, inte de som tror att de är bäst. Dans fungerar inte på bio. Det ska upplevas på plats.

“Step Up” följer alla tråkiga ramar som finns uppsatta för traditionell film. Någonting går dåligt, sedan vänder allting och allt det dåliga glöms bort, poof, sedan kommer vändningen och vi påminns om det dåliga, för att slutligen återgå till allt det underbara igen. Det är tråkigt att jag ska behöva sitta och tänka i de banorna när jag ser film. Jag hoppades verkligen att jag skulle få fel. Jag ville bli överraskad. Men icke.

Channing Tatum och Jenna Dewan är tio år äldre än de karaktärer de porträterar. Det syns. Anne Fletcher har aldrig regisserat en film. Det syns också. I “Step Up” blir även de minsta misstagen påtagliga, och inte ens Disney hade kunnat rädda en liknande soppa.