StreetDance 3D

Streetdance får benen att spritta även på de i golvet hårdast förankrade betongfötterna med hjälp av charmiga skådespelare i rytmiskt lekfulla dansnummer som blandar gatans uppsluppna freestyle med balettens strama elegans.
Storyn är simpel men effektiv, en danstrupp står utan träningslokal inför de nationella mästerskapen i streetdance men får låna en balettskolas utrymmen på villkoret att de införlivar några av skolans elever i laget. Tempot är väl avvägt mellan dansnummer och dialogdrivna scener men montageallergiska personer bör se upp då sådana scener är frekvent förekommande.

Skådespelarensemblen består främst av färska ansikten som valts ut med fingertoppskänsla, Nichola Burley i huvudrollen bidrar med en fin insats i sin kontrastfulla växling mellan tuffhet och sårbarhet. Som grädde på moset har produktionen lyckats stjäla till sig den alltid fantastiska Charlotte Rampling som ger filmen en tyngd med sin erfarenhet i rollen som danslärarinna.

3Dn är inte av det spektakulära slaget men ger ett intressant bilddjup där mycket arbete har lagts ner på fokus av rätt bildelement vid rätt tillfälle, något som ger filmens foto en dimension som sällan skådats. Detta är inte 3D i riktigt samma ådra som vi sett i många av senaste årets actionfilmer, där tyngdpunkten legat på saker som hoppar ut mot åskådaren, utan en utforskning av närliggande men ändå olika möjligheter med 3D som i slutändan är väsentlig för att tekniken ska bli mer än en flyktig fluga.

Även om vi sett storyn förut så finns det en fräschör både vad det gäller form och innehåll i denna lyckade uppdatering av tematik från filmer som t.ex. Fame. Filmens övertygande uppbyggnad och sympatiska karaktärer gör att man rytmiskt gungar huvudet och stampar fötterna i takt med det upplyftande slutet oavsett om man gillar musiken ifråga eller dans i allmänhet.