Submarine

Oliver Tate har två mål i livet. Nummer ett är att bli av med oskulden. Nummer två är att rädda sina föräldrars äktenskap. Men trots att Oliver på många sätt är lik vilken tonåring som helst sticker han ut med sitt skarpsinniga synsätt på sin omgivnings existens.
Under filmens gång får vi ta del av Olivers något komplicerade vardag, där tonårsförälskelse och föräldraseparation går hand i hand, och mestadels av hans tankar förmedlar han via sin frenetiska berättarröst. Han har en utstuderad plan om hur han ska gå till väga för att uppfylla sina mål, och det är uppfriskande att se hur han hanterar sin delikata situation.

Långfilmsdebuterande Richard Ayoade använder sig av en ivrig och energisk dialog för att berätta sin historia och det märks att han känner sina karaktärer väl när han så klockrent prickar in deras svallande känslor. Craig Roberts insats som Olive Tate är karismatisk och beundransvärd, men även övriga deltagare ser till att “Submarine” är och förblir en rolig och träffsäker skildring av en ung mans resa till vuxenlivet. Olivers förhållande till sin neurotiska mamma och deprimerade pappa är den starkaste beståndsdelen av filmen, men hans intrikata relation till sin flickvän bjuder också på många leenden.

Trots att “Submarine” ofta genomsyras av en deprimerande underton så finns det alltid ett skratt att hämta bakom varje grå nyans. Ayoade visar upp ett stort självförtroende i sin regi, med en mogen approach till sin berättelse som sedan spelas ut med en härlig entusiasm ifrån alla berörda parter. Ytan tapetseras även med ett stilrent foto och det kvicka tempot gör att filmen sällan stagnerar.

“Submarine” är en gemytlig och underhållande film som är svår att värja sig emot, och sett till helheten är det en mångfasetterad upplevelse som levererar på väldigt många olika plan. Det är helt enkelt en film man inte bör missa.