Surviving Christmas

En värmande julkomedi med den dalande stjärnan Ben Affleck i huvudrollen låter väl inte så förfärligt? Det kan väl vara kul att se?
Jo, det är förfärligt.
Nej, det är inte kul.

Inför hotet att spendera ytterligare en julafton i ensamhet återvänder Drew Lathan (Ben Affleck) till sitt barndomshem. Där stöter han på ett problem, människorna som bor i huset är inte Drews familj, utan familjen Valcos. Det visar sig att Drew är van att få det han vill och erbjuder familjen en stor summa pengar om de firar jul med honom och dessutom låtsas att han är deras son.

Efter denna introduktion, finns det något bra man kan börja med här? Kommer detta att vara en totalsågning? I princip, ja.

Jag ska börja nämna några muntra delar i filmen, skådespelarensambeln, på pappret är det ju ett gäng kända skådisar, men för det behöver ju som sagt aldrig en film vara bra.

I filmen ser vi bland annat Ben Affleck, James Gandolfini, Christina Applegate och Catherine O’Hara.

Den enda som sticker ut och faktiskt räddar filmen från att drunkna helt är James Gandolfini, han passar bra som den sura pappan i filmen.

I sig är filmen väldigt tråkig och torr, julkänslan som försöker infinna sig i filmen känns inte värdig.

Ben Affleck passar dock in i rollen som den galna, bortskämda rikemansvalpen, men för det behöver han inte göra rollen bra. Affleck är en dalande stjärna från stjärnhimmelen i Hollywood som endast kan skimra till i rollerna han får i Kevin Smiths filmer.

Skämten är tråkiga, man skrattar knappt åt filmen för att den är så tråkig, det händer dock att man lyfter på ögonbrynet och tänker “Va; vad var det där bra för?”.

Det är illa kort och gott.

Surviving Christmas är antagligen den sämsta filmen som jag konfronterats med i år.

Folk kanske tycker att jag är alltför hård, jag säger att filmen kanske skulle vart släppt en bit längre in i december för att kunna gå hem hos folk, men inte ens det skulle rädda den, det hade varit värt ett försök.

Surviving Christmas överlever helt enkelt inte julen, regissören Mike Mitchell levererar en riktigt medioker julkomedi utan känsla och utan personlig prägel. Vad kan man egentligen vänta sig av killen som gjorde Hollywood Gigolo?

Att manuset till filmen skrevs klart under tiden som filmen filmades syns tydligt, skämten känns riktigt framstressade och smått desperata i vissa delar av filmen.

Jag skäms.

Är ni ute efter en film med mer julkänsla lämpar det sig bättre att se Vi hade i alla fall tur med vädret, allt för att slippa denna film.
Undgå!