Syriana

“Syriana” beskrivs som en politisk thriller av vissa, och som ett politiskt drama av andra. Se det som en blandning av båda, även om den varken är spännande – eller dramatisk.
George Clooney spelar Robert Baer, som varit verksam som CIA-agent i över tjugo år. Under sin karriär har han ägnat sig åt att spionera på terrorister över hela världen. När faran för terrorismen ökade, fick Baer emellertid uppleva hur CIA:s anslag minskade, och att hans uppdrag inte alltid var så oskyldiga som hans chefer ville få dem att låta. Samtidigt bjuds Bryan Woodman (Matt Damon), vd för ett oljebolag och hans familj till en saudiarabisk fest, där familjen förlorar en av sina söner, och Woodman erbjuds en plats som rådgivare vid sidan av Syrianas (ett fiktivt land) framtidsdrivne prins. I USA jobbar advokaten Bennet Holiday (Jeffrey Wright) med oklarheterna kring den stundande fusionen mellan två oljebolag, Killen och Connex. På ett mystiskt sätt har Killen lyckats lägga händerna på borrningsrättigheterna i det oljerika Kazakstan.

Stephen Gaghan är en duktig manusförfattare, som i “Syriana” lagt tre kortlekar på samma bord. Blandat dem, och gjort film av blandningen. Varje kortlek representerade varsin smart historia, som utan problem hade kunnat stå ensam som film. “Syriana” sålunda känns överambitiöst med dess vitt skilda historier. Gaghan har tvingats kompromissa. Historia A har velat gå till vänster, historia B till höger och historia C rakt fram. Gaghan har helt enkelts tvingats att backa, och hålla inne med flera intresseväckande tankar. Det kunde emellertid varit värre. “Syriana” är ingen dålig film, men i och med att historierna aldrig utvecklas ordentligt sitter vi och väntar på att historien ska ta avstamp på riktigt. Introduktionen blir lång, och tillslut otydlig.

Skådespelarna lyser i sina roller. George Clooney har lagt på sig tjugo kilo, skägg och lärt sig prata arabiska utan att bryta. It was fucking stupid har Clooney sagt om hans transformation. Hade kan trösta sig i sin Golden Globe-statyett och en rad andra priser och nomineringar. Matt Damon är inte heller dålig, hans första roll som familjefar passar honom perfekt, och ligger rätt i tiden för en av de skådespelare som aldrig riktigt lyckats övertyga publiken med sina rolltolkningar. Vad Damon och hans kollegor sagt är dock att den stora stjärnan i “Syriana” är Stephen Gaghan med sitt manus. Frågan är om det var PR-snack eller deras ärligaste åsikter?

Gaghan har emellertid inte haft det lätt. Warner Bros har överraskande låtit det politiska budskapet lysa igenom. Gaghan har fått säga sitt både om terrorism och världens bästa naturkälla. Den entusiastiske manusförfattaren har inte fått gå hela vägen. Warner Bros har klippt bort nämnare fyrtio minuter, för att göra filmen mer kommersiell. Det kanske var dessa fyrtio minuter som hade gett oss en klarare bild av vad Gaghan egentligen försökte visa oss. Samtidigt som det är häpnadsväckande att Warner överhuvudtaget finansierat detta politiskt kontroversiella projektet, är det synd att det inte låtit geniet bakom det gå hela vägen.