Take the Lead

Take the lead är en typisk amerikansk Hollywoodproduktion som gör ett desperat försök att skapa något kulturellt och unikt. Tyvärr blir resultatet precis raka motsatsen, man blandar etablerade skådespelare med talanglösa supermodeller, som tur är räddas filmen av charm som den faktiskt lyckats med att frambringa.
Pierre Dulaine är en välavlönad danslärare som av en slump hamnar på en skola i de fattigare kvarteren på Manhattan. Han påbörjar desperata försök med att lära de till en början ointresserade eleverna att dansa sällskapsdans. På grund av hans djupa engagemang får han tillslut eleverna att bli intresserade, och intresset hos dem ökar i takt med att deras förmåga utvecklas. Deras musikintresse grundar sig i monotona hip-hop-rytmer som senare kombineras med Dulaines klassiska dansmusik. Målet för undervisningen blir med tiden en danstävling som de har som mål att vinna trots tufft motstånd från proffsdansare.

Under filmens dryga två timmar skriker den ut sitt budskap, att ärlighet, respekt, att tro på sig själv och andra spelar störst roll. Vi får såklart även ta del av det klassiska kärleksbudskapet som inte heller denna film saknar. Att historien som grundar sig på en verklig händelse är ordentligt kryddad råder det absolut inget tvivel om. Budskapen i filmen blir tillslut så pass övertydliga att det mot slutet blir jobbigt att titta på.

Mina förväntningar var att detta skulle vara en slags korsning av en amerikansk highschool-film och en minimalistisk kulturell dansfilm. Det är ungefär vad det är också, en blandning som faktiskt fungerar ganska ok, om man bortser från att filmen går ganska långsamt fram ibland. Den sista timmen är mer en transportsträcka än något underhållande.
Att filmen överromantiserar gör tyvärr att den tappar lite av den charm som den skulle kunna ha haft ännu mera av. Något som är positivt är dock att den är lättrelaterad, tyvärr leder det emellertid till att det inte är något nyskapande med den här filmen.

När jag först läste igenom rollistan var det inget som imponerade, dock bjuder den här filmen på en del överraskningar inom skådespeleriet, både på gott och ont, Antonio Banderas är som vanligt duktig och sköter sitt jobb som huvudrollsinnehavare hur bra som helst. Många av ungdomarna i birollerna debuterar och gör det bra. Många är talangfulla dansare utan någon som helst erfarenhet av skådespeleri, ändå fungerar det nästan felfritt. Tyvärr är supermodellen Yaya DaCosta som LaRhette totalt felplacerad då hon totalt saknar förmåga att spela och skulle passa bättre som statist.

Take the lead är halvsnyggt filmad och har ett manus som är perfekt anpassat för dialoger i New York slummen. Ungdomarna använder en vokabulär som är riktigt träffsäker. Kloka ord och klyschor är på sina ställen inlagt i manus. Kontrasterna mellan dansläraren och hans elever hjälper även till med en del av humorn som infinner sig under filmens gång. Sammanfattningsvis är detta en film som utifrån dess förutsättningar inte kunde ha blivit så mycket bättre. Något att sätta på när det regnar ute.