Tala med henne

“Tala med henne” handlar om vänskapen mellan sjukskötaren Benigno och den argentinske journalisten Marco. Benigno tar hand om dansören Alicia, som efter en bilolycka, sedan fyra år tillbaka, ligger i koma. För Benigno är Alicia inte vilken patient om helst. Innan olyckan brukade han, från sin mammas lägenhet, studera Alicia under hennes danslektioner på en närbelägen dansskola. De träffade bara som hastigast, men detta möte räckte för att Benigno skulle bli förälskad. Samtidigt får Marco uppdraget att intervjua tjurfäkterskan Lydia. De faller tycke för varandra och inleder ett förhållande. Under en tjurfäktning blir Lydia stångad av tjuren, hennes ansikte slits i stycken och även hon faller i koma.
“Tala med henne” är liksom “Att om min mamma” och flera andra Pedro Almodóvar-filmer en film som är enkel och klar för åskådaren men svår att förklara. Filmen innehåller flera delar. Den handlar om vänskap mellan män. En vänskap som, enligt Pedro Almodóvar själv, uppstår som alla äkta saker – nämligen helt slumpmässigt. Det är slumpen som för Marco och Benigno samman. Men huvudtemat, enligt Almodóvar är kommunikation och bristen på kommunikation, samt kommunikation genom ord eller gester. “Tala med henne” handlar också om en tyst kropp, en liggande kropp, en kropp som förfaller livlös, eller åtminstone orörlig, och Benignos relation till den livlösa kroppen. Hans kärlek till någonting livlöst och Marcos desperation att inte kunna kommunicera med Lydia.

Pedro Almodóvar är en analytiker. Han analyserar människan och dess beteende. Han gör det utefter sina egna och sin familjs erfarenheter. Almodóvars jordnära analyser skapar handfasta filmer där vi måste riva upp omslaget för att kunna öppna paketet och förstå vad som sker under ytan. Det är detta som gör Pedro Almodóvar till en så pass intressant regissör och manusförfattare. Han berättar inte bara historier. Han berättar mer, och framförallt, han låter mycket vara osagt, och litar på att publiken tänker till och förstår det som lämnas öppet.

“Tala med henne” är en relativt långsam film, men blir aldrig långtråkig eller enformig. Javier Cámara och Darío Grandinetti är som klippta och skurna för sina roller. Scenerna utspelar sig ofta i sjukhussalar men skiljer sig ständigt från varandra. Kameravinklarna är varierade och tillsammans med Alberto Iglesias musik är det svårt att inte låta bli att le, trots tragiken som utspelar sig i bild.

Pedro Almodóvar beskrivs som en krävande regissör. Som inför sina filmer stänger av kameror och repeterar med sina skådespelare under tre månader, för att sedan börja filma. Det bör sålunda inte komma som någon överraskning att “Tala med henne” är ytterligare ett verk skapat med perfektionism, och jag kan inte sluta att imponeras.