The Amityville Horror

Skräckfilmerna fortsätter att komma i en strid ström från väster. De som kan sin skräckfilmshistoria borde känna till förlagan för denna film som är en nyinspelning en film från 1979 med samma namn (svensk titel “Huset som gud glömde”). Jag beklagar mig ofta över bristande originalitet och överdrivna klichéer, något som finns i övermått även i denna film.

Familjen Lutz letar efter ett nytt hus och hittar ett som är fantastiskt prisvärt. Men det finns en hake, mäklaren erkänner motvilligt att huset tidigare var platsen för en serie brutala mord. Familjen väljer dock att ändå köpa huset och flyttar in. Inte särskilt överraskande börjar huset snart påverka dem, och särskilt mannen i huset, på konstiga sätt. Röster uppmanar till mord och döda människor visar sig.

“The Amityville Horror” är en riktigt tråkig film. Inte chockerande usel, men tråkig. Den är hyfsad tekniskt, skådisarna är ok och effekterna acceptabla. Själva historien med ett ondskefullt hus hade nog också kunnat funka ett varv till om regi och manus varit på nivå. Men trots förutsättningar som inte är sämre än för många andra liknande filmer kvarstår faktum, filmen blir ruskigt tråkig. Det känns ofta som att regissören Andrew Douglas inte haft någon riktig idé om hur filmen skulle arta sig. När märkliga händelser väl börjar inträffa i huset brer han på ordentligt med skräckeffekter, skuggor och mystiska ljud. Det känns snart som att varje liten vrå i huset rymmer osaliga andar och döda barn. Särskilt skrämmande blir det i alla fall aldrig, mer påfrestande. Kanske bör Douglas slå upp ordet “subtil” i ordboken till nästa gång, det ordet har tjänat andra skräckregissörer väl. Annars är förutsägbarheten varje skräckfilms värsta fiende och “The Amityville Horror” verkar närmast omfamna istället för undvika den. Klyschorna duggar tätt och användningen av skuggor och stroboskop-blixtar är på topp, varje skräcksekvens annonseras långt före med stegrande musik och konstiga ljud.

När filmbolag väljer att göra nyinspelningar på filmer som denna och “Motorsågsmassakern” tycks de inte förstå vad som gjorde originalet framgångsrikt. Det var inte varken skräckeffekterna, manuset eller skådisarna (som ofta var riktigt risiga) utan det var att publiken fick se något de aldrig sett förut! Det är precis vad jag vill ha; något jag inte sett hundra gånger tidigare. “The Amityville Horror” har tyvärr inget sådant att erbjuda och betyget kan bara bli lågt.