The Forgotten

Konspirationsteorier är ett klassiskt Hollywood-tema. Regeringsagenter som talar i gåtor verkar aldrig riktigt bli omoderna. Att mallen känns igen behöver i sig inte vara något negativt.
Telly Paretta (Julianne Moore) försöker komma över sin åttaårige sons död i en tragisk flygolycka. Märkliga saker sker, något som gör att hon börjar misstänka att allt inte är som det verkar. Hennes fotoalbum med bilder på sonen är plötsligt tomma, videokassetterna med sonen är plötsligt raderade. Psykiatrikern hon går hos försöker övertyga henne om att hon aldrig haft någon son, att det bara är inbillning i samband med att hon fick ett missfall. Telly är inte övertygad och när hon träffar en man vars dotter dog i samma flygolycka börjar bitarna falla på plats.

Konspirationsthrillers är ingen lätt genre. Onekligen populär, men därför också svår att få riktigt originell. Risken finns alltid att slutresultatet blir två timmar män i trenchcoat som mumlar om regeringen. “The Forgotten” är mestadels hälsosamt befriad från sådant, men tycks däremot inte riktigt kunna bestämma sig för om den är en konspirationsthriller eller inte. Den börjar på den vägen med mystiska agenter och skuggfigurer men tycks halka av banan framåt slutet. Istället för det smarta “Aha-slutet” man vill ha i en thriller som denna blir det snarare slitna Hollywood-klyschor och lite snyftande. Vilket känns synd. För fram till slutet är det här en tajt, snygg och stämningsfull thriller med klara förtjänster.

Det som räddar upplevelsen är i mitt tycke den täta stämningen och, framför allt, starka skådespelarinsatser. Julianne Moore är i princip alltid sevärd, så även här. Även Dominic West och Gary Sinise gör mycket av sina roller. Med en mer genomtänkt story, framför allt med ett starkare slut, hade här funnits möjligheten att göra en mycket bra thriller. Som det är nu känns filmen i slutändan mest som ett ovanligt välspelat maratonavsnitt av “Arkiv X”.