The Holiday

En romantisk komedi med Cameron Diaz i huvudrollen, regisserad av kvinnan bakom “Vad kvinnor vill ha”, är ett koncept som redan på idéstadiet är dömt att misslyckas – trodde jag. Men jag hade fel. Visserligen är detta inget mästerverk som kommer att skrivas in i historieböckerna, men jämför man den med dylika filmer står den sig riktigt, riktigt bra.
Amanda Woods och Iris Simpkins lever två, till synes, helt olika liv på varsin sida av jordklotet. På grund av krälekstrassel får båda lust att avvika från sina vanliga liv och ta ett par veckors semester. Av en slump lyckas de träffa varandra på internet, och bestämmer sig för att helt impulsivt byta hus under två veckor. Båda försöker glömma sitt förflutna och börja om på nytt, och vad som till en början ser ut att inte gå allt för bra, blir allt eftersom tiden läker såren, bättre och bättre.

Romantiska komedier, är antagligen den genre (eventuellt efter skräckfilmer), som procentuellt sett oftast misslyckas. Smörigt, stereotypt och inte minst förutsägbart har blivit standard för nutidens filmer som vill behandla romantik, och i de flesta fall blir det riktigt misslyckat. “The Holiday” är egentligen ett praktexempel på detta, och följer den riktiga grundmallen för misslyckade romantiska komedier. Det är förutsägbart, smörigt och dessutom riktigt utdraget. Men det finns något som skiljer denna film från de vanliga, något som gör att denna film inte är så värdelös som den borde vara. Om det beror på en välskriven dialog, en skicklig Jude Law, eller bara det faktum att detta är en riktig stämningshöjare, är svårt att sätta fingret på. Antagligen är det kombinationen av alla tre som skiljer “The Holiday” från vad vi är vana att se.

Vanligtvis när det görs romantiska komedier satsar man allt på att göra det så romantiskt och lyckligt som möjligt, och någonstans på vägen glöms de komiska inslagen bort. Lyckligtvis är så inte fallet här. Visserligen är det inga skrattsalvor som levereras, men med jämna mellanrum dyker en lysande Jack Black upp och höjer stämningen. Faktum är också att man stundtals blir riktigt lycklig av att se “The Holiday”, det är en mysig film som man mår riktigt bra av. Och då gör det inte alltför mycket att det stundtals är så förutsägbart att man nästan får andnöd.

“The Holiday” är trots allt en småtrevlig, smårolig och småcharmig film, som i rätt målgrupp säkerligen kommer att ses som ett guldkorn i en genre där det mesta som produceras inte ens är nära att nå upp till denna nivå.