The Island

De skriverier som varit hittills om “The Island” i svensk press har mest handlat om hur dåligt filmen gått i USA, både hos publik och kritiker, och hur studion skyllt detta på skådisarnas usla insatser. Ett grundlöst påstående i mitt tycke, snarare är det så att skådisarna räddar en film som i övrigt har en del irriterande brister.
Lincoln Six-Echo (Ewan McGregor) bor i ett starkt kontrollerat och till synes utopiskt samhälle. En hermetiskt sluten värld som skyddar mot den giftiga luften utanför, hoppet för honom och de andra invånarna är att så småningom få åka till “The Island” som är världens sista oförstörda plats. Lincoln upptäcker dock snart att allt inte är som det verkar. Han och de andra invånarna är i själva verket kloner som odlats fram som reservdelar åt rika sponsorer i världen utanför.

“The Island” påminde mig ganska mycket om “I, Robot” i stilen. En effektspäckad actionrulle som utspelas i en nära framtid, med en story som inte är revolutionerande men tillräcklig för att bära upp projektet. Att “The Island” gått dåligt I USA känns på ett sätt märklig. Filmen är bättre än mycket annan dussinunderhållning. Att studion sedan skyllt misslyckandet på skådisarna känns ännu märkligare. Filmen är långt ifrån perfekt, men det är knappast skådespelarnas fel. Både Scarlett Johansson och Ewan McGregor är klart godkända, även om den som känns mest lyckad är Sean Bean i en viktig roll.

Allt i “The Island” känns påkostat och filmen ser dyr ut. Effekterna är riktigt storslagna, actionscenerna feta och dekoren häftig. Men det märks också att Michael Bay suttit i registolen för trots alla pengar lyfter det inte riktigt, speciellt inte i actionscenerna. Bay älskar högljudd och bullrig action och av den varan finns en hel del i “The Island”. Och visst, det är snyggt, men trots allt oljud och skjutande hettar det aldrig riktigt till. Bay har heller aldrig lärt sig att spara på krutet utan det är storslagen smäktande musik och gasen i botten oavsett om det är ömhet, humor eller action han visar.

Förutom de skakiga actionscenerna finns även en del andra småsaker som stör, bland annat pinsamt uppenbara produktplaceringar under hela filmen, men i stort sett funkar det ändå rätt bra. Det är i mitt tycke den bästa film Michael Bay gjort hittills vilket i och för sig inte säger så mycket. Då är det desto mer ironiskt att hans valhänta regi, epilepsi-framkallande klippning och pompösa stil är filmens största akilleshäl. Resultatet blir ändå hyfsad underhållning för stunden.