The Last Kiss

Zach Braffs nya film, remaken på den italienska “l’Ultimo Bacio”, tar upp relationer på ett framfusigt och ärligt sätt, vilket mynnar ut i ett nutida drama med flera komiska inslag och ett välskrivet manus.
Michael (Zach Braff) är en blivande 30-åring som till ytan verkar ha allt: en lovande karriär, bra kompisar, en söt flickvän han älskar och som dessutom är gravid. Ändå är det nägot som saknas. Vi får följa Michael och hans vänner när ångesten inför att ha livet utstakat framför sig kommer krypandes och han ställer sig själv inför svåra val.

Även om huvudstoryn inte är unik på något sätt: en blivande far som får panik under flickvännens graviditet, så överraskar regissören Tony Goldwyn under filmens gång. Goldwyn vågar låta fokus försvinna från Zach Braff och ger filmen bredd genom att låta birollerna ta mer plats.

“Garden State” bevisade att Zach braff har skicklighet nog för att inte bara lyckas i tv, men likväl i filmbranschen. Men i “The Last Kiss” uppfattas ändå Braff som filmens svaga länk. Han verkar inte bekväm i det strikta drama som Paul Haggis författat. Även om Braff är rysligt duktig på att få publiken att skratta känns situationerna för skratt opassande och skapar bara osäkerhet i och med att skratten oftast kommer då ämnet är seriöst och inte tvärtom. Turligt nog lyckas hans medskådespelare bra med att balansera upp de seriösa scenerna när det väl behövs. Casey Affleck bidrar bra till dramat som Michaels bästa vän. Men den som imponerar mest är den till synes okända Jacinda Barret, flickvännen, som tar över filmens sista trettio minuter med sitt övertygande och dramatiska skådespel. Rachel Bilson gör ett godkänt dagsverke, även om hennes karaktär i “the O.C” påminner mycket om hennes karaktär i „The Last Kiss”

“The Last Kiss” är inte på något sätt en uppföljare till “Garden State” vilket kan komma att leda till besvikelse för de trogna Zach Braff-fansen. Vad filmerna har gemensamt, förutom att just Braff spelar i huvudrollerna, är två lysande soundtrack som Braff själv valt ut.

“The Last Kiss” är en välskriven film som tar upp stora och nutida problem utan att ge direkta lösningar. Många kommer att känna igen sig i filmen situationer, men “The Last Kiss” är inte en tröstande en film, och inte ett botemedel för de som nyligen fått sitt hjärta krossat.