The Machinist

Jag såg denna film, följd av en intervju med regissören Brad Anderson. Han blev nog glad att se hur väl filmen togs emot av festivalbesökarna. Jag tycker dessutom att det goda mottagandet var välförtjänt.
The Machinist handlar om en man (Christian Bale) som arbetar i en mekanisk verkstad. Han lider av sömnlöshet och har inte sovit på ett år. Detta har gjort att han konstant går ner i vikt och mer och mer börjar likna ett skelett, det får också hans verklighetsuppfattning att påverkas. Samtidigt som han börjar se mystiska figurer som ingen annan tycks notera händer en allvarlig olycka i verkstaden. Vem kan han lita på? Kan han ens lita på sig själv? Han får allt svårare att skilja verklighet från vanföreställning.

Utan att gå in för mycket på handlingen, det skulle definitivt förstöra upplevelsen för er, så kan jag säga att man klart känner igen många av filmens inspirationskällor. Återigen utan att avslöja för mycket skulle jag vilja peka ut Fight Club och Memento som två av filmens främsta influenser. Just huvudpersonens tilltagande paranoia och svårigheter att se vad som är verklighet och inte. Jag tycker inte att de här influenserna stör alltför mycket. The Machinist är tillräckligt originell för att bedömas på sina egna meriter och bjuder även på lite överraskningar.

Förutom handlingen finns en huvudsaklig förtjänst med filmen, nämligen Christian Bale i huvudrollen. Det som är mest uppenbart är naturligtvis att han gått ner otroligt mycket i vikt inför rollen (ungefär tjugofem kilo). Han ser ut som ett hålögt och härjat skelett, vilket naturligtvis också gör en del för hans karaktärs trovärdighet. Men framförallt tycker jag hans intensitet måste berömmas. Han stjäl showen och det här är helt klart “hans” film. Jag tycker att Bale tidigare varit mycket bra i bland annat American Psycho, men här visar han ytterligare en dimension av sitt skådespeleri vilket gör mig nyfiken på vad han kan åstadkomma i framtiden. Övriga ensemblen, med Jennifer Jason Leigh i spetsen gör också ett bra jobb och känns i det stora hela trovärdiga.

Jag tyckte om The Machinist. Hela den stirriga stämningen och det långsamma, men välhållna, tempot tilltalade mig väldigt mycket. Samtidigt kan jag förstå om det inte är en film som tilltalar alla. Något som också bevisades av att regissören fick ordna finansiering i Europa när inget stort amerikanskt bolag trodde att filmen hade chans att bli en kassasuccé. Många kommer troligtvis tycka att tempot är alltför långsamt och meditativt, även att influenserna från (bland annat) de filmerna jag nämnde är för starka. I mina ögon är det dock en utmärkt thriller som rekommenderas till de som tycker om att se något lite annorlunda.