The Manchurian Candidate

En officer från gulfkriget drömmer mardrömmar och börjar tvivla mer och mer på att det som hände där nere verkligen hände. Blev han hjärntvättad att tro något annat?
The Manchurian Candidate är bra, riktigt bra i mina ögon. Jag är en sucker för politiska thrillers och den här precis som kungen i genren just nu, Parallax View, bjuder på mycket spänning och action. Den här har faktiskt många likheter med just PV, jag har ju inte sett originalet hjärntvättad så jag vet inte riktigt om storyn är densamma där (fast i äldre tappning). Det finns nämligen väldigt mycket både i story och i sättet att framställa filmen som påminner om Alan J Pakulas mästerverk. Detta är förstås inget negativt med tanke på hur bra den nyss nämnda filmen är. Annorlunda foto, lite så där suggestivt och nästan drömskt, bra, alldeles lagom pampig musik och en sjuhelsikes rollista gör The Manichurian cadidate till en oerhört sevärd film. Jonathan Demme är en duktig regissör med bla. När lammen tystnar bakom sig.

Denzel Washington är väldigt bra i sin roll, visserligen tycker jag alltid att han är bra men just här avviker han lite från sin vanliga repertoar och spelar en man på vansinnets rand. Resten av casten är också sevärda. Meryl Streep, Jon Voight och Leib Schreiber för att nämna några. Särskilt den sistnämnde som bland annat varit med i Scream innan imponerade stort på mig som vicepresidentkandidat.

Jag gillar Manichurian Candidate även om den går i den klassiska fällan emot slutet. Det sabbar lite av stämningen, jag vill inte gå in för djupt på det men det sänker helhetsbetyget. Slutet är i alla fall oerhört spännande men tyvärr vågar man inte gå hela vägen. Därför tvingas jag ta ner den ett hack i betygskalan