The Matador

Att Pierce Brosnan för evigt kommer att få leva med stämpeln som agent 007, James Bond är en självklarhet. “The Matador” är emellertid ett gott försök i att gnugga bort stämpeln, men ändå stanna i actiongenren.
Julian Noble är en cynisk och alkoholiserad yrkesmördare vars karriär är på väg upp igen. Ensam, i Mexico, på sin födelsedag kommer Julian underfund med att han står utan vänner. För att lösa problemet träffar han Danny Wright i baren, och gör honom automatiskt till sin bäste vän. För Danny börjar emellertid problemet i hur han ska göra sig av med sin nya bekantskap med det besvärliga arbetet.

Det är ingen hemlighet att Pierce Brosnan har problem att få fart på karriären igen. Man brukar säga att hemligheten bakom bra skådespel brukar vara att publiken inte lyckas associera skådespelaren med något av dennes tidigare verk. I “The Matador” gör Brosnan i alla fall ett gott försök. Denna gång är han inget längre macho, med sjuttioelva vapen i sin arsenal och immun mot sjukdomar och vassa patroner. Brosnans karaktär, Julian Noble är visserligen duktig på sitt arbete, men istället onödigt labil, deprimerad och en misslyckad person, utan vänner eller vackra damer. Noble försöker vinna karriärsinriktade, men lätt deprimerade, Danny Wrights vänskap och samtidigt sköta sitt problematiserade yrke.

För en gångs skull måste jag erkänna att Brosnan är underhållande. Det är synd att han helt och hållet behållit Bond-looken som vi alla kan associera till. Hade han vågat ändra sitt utseende mer hade vi kunnat se filmen mer neutralt. Vid sin sida har han Greg Kinnear, som ofta känns felplacerad och stel. Vid sidan av dessa herrar briljerar den just nu enormt formstarka Hope Davis i de få scener hon får visa upp sig i. Det strålar, värme, trygghet, rutin – och framförallt trovärdighet kring Davis. Det ska bli mycket intressant att ser vad hon erbjuds för roller i framtiden, ifjol var hon exempelvis utmärkt i John Maddens drama “Proof”.

“The Matador” är en intressant film, som vänder upp och ner på actiongenren. Arbetet bakom kameran och Brosnans skådespel är emellertid alltför ojämnt. Vare sig vi vill eller inte kommer vi inte kunna tvätta bort Brosnan som Bond, James Bond – så länge han vägrar putsa på sitt yttre.