The Messengers

De kinesiska bröderna Danny och Oxide Pang har en del rötter i skräckgenren. När bröderna nu väljer att göra sin första amerikanska film så är det just den genren de väljer att slå klorna i. Det tråkiga är att de är så fega och gör allting så tröttsamt och standardiserat.
Filmen handlar om familjen Solomon som flyttar ut till en gård ute på landet för att börja om på nytt efter en tragisk händelse som involverade deras tonårsdotter. Pappa Roy ska börja odla solrosor och förväntar sig en skörd utöver det extra. Det dröjer dock inte länge innan dottern och minste sonen börjar se spöken och andra oförklarliga saker. Saker som vill varna dem om husets förra ägare och vad som hände dem.

Bröderna Pang tillför genren ingenting nytt med “The Messengers”. Allt går enligt planerna och man känner nästan direkt på sig att några överraskningar inte är att vänta. Skräckelementen är välbekanta och bröderna förlitar sig mest på “hoppa till”-effekter. De lånar också en hel del från asiatiska rysare som “The Ring”, “The Grudge” och deras egen “The Eye”, bara att de gör det mycket sämre och mer förutsägbart. Det känns som att bröderna inte hade någon som helst kreativ frihet utan var tvungna att göra en barntillåten skräckfilm inom givna ramar. Storyn vecklas ut lite åt gången precis som det brukar med tillhörande skrämseltaktik vid varje valt tillfälle. Varje gång är det lika tröttsamt och någon spänning är det aldrig tal om. Dagens skräckfilmer har svårt att engagera enda fram till slutet och “The Messengers” är inget undantag.

“The Messengers” kommer att försvinna från radarn lika fort som den kom och det är synd att bröderna Pang inte kunde få till en mer suggestiv och gastkramande rysare. Ambitionerna finns där men fastnar i samma fallgropar som genren lider av sedan lång tid tillbaka. Det krävs helt nya grepp för att skrämma biopubliken idag än en tröttsam “Grudge”-kopia, utan finess.