The Perfect Catch

En amerikansk adaptation på Nick Hornbys mästerverk “Fever Pitch” klingar inget vidare i öronen. Fotboll har bytts ut mot baseball. Arsenal och gemytliga Highbury har blivit Boston Red Sox och en jättearena.
I Europa är alla överens om att kärleken för de multikommersiella lagen i USA aldrig kommer att nå samma kärleksstatus som supportrarna har för fotbollslagen i Europa. Än värre är nästan att bröderna Bobby och Peter Farrelly regisserar, och att de framförallt placerat Jimmy Fallon och Drew Barrymore framför kameran har de placerat. Stil och klass? Glädje och depression? Tillåt mig tvivla.

När Bens farbror går bort ärver han några av de bästa platserna på Boston Red Sox hemmaarena. Han har inte missat en hemmamatch på 11 år då han möter den charmiga matematikern Lindsey Meeks. Lindsey faller för Ben, men måste på allvar fundera över sin relation då han kommer underfund med Bens intresse för baseball. Är kärleken störst för laget eller för henne?

Det är omöjligt att inte jämföra filmen med boken. De har samma titel (i USA i alla fall, i Sverige har titeln av en oförklarlig anledning ändrats), och filmen stoltserar faktiskt med det faktum att den är baserad på Nick Hornbys bok. Baserad skall vi understryka, för fler samband än titeln och passionen för sporten och lite flickvänsintriger finner jag inte. Hornbys debutbok är en rolig, skarpsinnig och oerhört välskriven. Passion, hetta, tårar, förtvivlan och fanatisk kärlek till fotbollens ädla konst var huvudtemat. Det är också en bok om att vara barn, ung och vuxen, om förhållandet till föräldrar och syskon, om förälskelser och flickvänner, om engelskt klassamhälle, om att hitta sig själv och forma sitt liv.

“Fever Pitch” som film tar inte upp någonting av detta, förutom just relationen till en flickvän. Men allt det andra? Allt stoff som hade kunnat vara underlagg till en enastående film – har man helt lagt åt sidan. I filmen är det inte den passionerade mannen som får uppmärksamheten. Istället är det kvinnan som får alla kamerablickar då hon vädrar sina tankar med sina vänner. Varför får vi inte veta mer om Ben och hans tankar? Har det med Drew Barrymores stjärnstatus att göra? Samhället, som var en så viktig del i Hornbys bok tas aldrig upp. Tårar och förtvivlan existerar inte. Detta trots att Red Sox inte är något vinnarlag. Jimmy Fallon, som i själva verket är stor Yankee-supporter spelar makalöst dåligt. Jag antar att han satts i en svår situation, hur skall han finna glädje och passion för någonting han i själva verket hatar?

Ett manus som inte innehåller några överraskningar eller intelligenta repliker eller tankar bör aldrig produceras. Mest synd är det självklart om Nick Hornby, stackaren som får sin folkkära bok uppmålad på helt fel sett, av helt fel personer.