The Queen

Stephen Frears har gjort någonting jag trodde var omöjligt. Frears har skapat en intressant film ur en ointressant historia. För vem, förutom din frisör, brydde sig om prinsessan Diana och hennes skandalösa liv?
“The Queen” handlar inte om Dianas liv (det hade ändå varit omöjligt att göra någonting bra av), men om efterföljderna till hennes dramatiska död i Paris den 31 augusti 1997. Den unge och oerfarne Tony Blair har precis blivit vald till landets nye premiärminister och enligt traditionen är det drottningen som ska be premiärministern att leda landet. Därifrån mynnar “The Queen” ut i allhanda historier som sorg, osäkerhet och livet under ständig press.

Filmen fokuserar på hur Tony Blair tvingas handskas med landssorgen istället för hans vanliga politiska uppdrag. Hur Blair tvingas tjata på drottningen om att göra ett uttalande och vissa barmhärtighet. Och mitt ibland sorgen och det nya jobbet lever Blair ett vanligt familjeliv i en förort till London.

“The Queen” är ett mänskligt porträtt av drottningen, hennes familj och deras till synes pressade och undanskymda vardagsliv. Helen Mirren är fantastisk i drottningens kläder. Sällan har jag trott på en karaktär så mycket. Hon är hennes majestät Elizabeth den andra. Det är inte bara hennes kroppsspråk och små detaljer som ger rikedom till karaktären, men också sättet hon talar på, men framför allt hur hon ser ut. Helen Mirren är en karbonkopia av det brittiska rikets drottning.

“The Queen” är under sina bästa stunder en extremt underhållande film med en underbar ton och sarkastisk humor. Och det är fram för allt Michael Sheen som Tony Blair och Helen Mirren som det inte går att låta bli att le åt. Deras karaktärer spelar interna spel med sig själva och varandra – vilket skapar en subtil och svåråtkommen humor. Samtidigt som jag sitter med ett stort leende och inte kan låta bli att skratta för mig själv, sitter min bänkgranne med ett stenansikte och förstår inte vad som är så underhållande i ett vanligt telefonsamtal mellan drottningen och premiärministern.

Precis som alla andra mästerverk kommer “The Queen” inte att gå hem hos alla. Men det kanske det som är charmen med fantastiska filmer? För de som vill gotta sig med brittisk humor och en unik inblick i en monarki och dess regering under en krissituation, är detta vinterns mest givna val. Och likt vår egen nations kungahus och regering finns det mycket att hämta bara man lyfter på locket. “The Queen” är en fantastisk välgjord film som andas genuinitet – eller ska vi bara säga, majestätisk?