The Ring 2

Regissören Hideo Nakata ligger bakom de japanska skräck-succéerna Ringu och Ringu 2. Här regisserar han själv en engelskspråkig nyinspelning av den senare av de två.
För de som har sett första The Ring är historien ingen nyhet. Den mordiska videokassetten är på jakt efter nya offer, precis som tidigare dör offret en viss tid efter att ha tittat på kassettens innehåll. Rachel (Naomi Watts) och hennes son Aidan (David Dorfman) trodde att de kom undan skräcken när de gjorde en kopia av bandet i första filmen. Men det visar sig att det inte är lika lätt som de trodde.

Nyinspelningar på japansk skräck känns kanske inte som den fräschaste idén, inte ens om man behåller originalregissören. Det är också det intryck som fastnat hos mig efter att filmen slutat rulla, att det över huvud taget saknas originalitet och fräschör. The Ring 2 är fylld till bredden av klichéer och billiga utslitna skräckeffekter. Hideo Nakata tycks älska vatten som stämningsskapare, och visst kan det fungera, men problemet är att vi sett det så många gånger redan. För att inte tala om det konstanta användandet av spänningsmusik avslutat med en smäll som ska få oss att (förhoppningsvis) hoppa högt i stolen. Det mesta i filmen känns minst sagt uttjatat och tillför genren absolut noll och ingenting. Även om jag inte tycker att varje regissör måste uppfinna hjulet på nytt är det ju bra om man kan bjudas på åtminstone någon överraskning. Speciellt i en film där det är tänkt att man ska bli rädd.

Skådespelarna sköter sig hyfsat men inte mer, filmen är snyggt gjord tekniskt sett och med bra effekter. Tyvärr kan man väl konstatera att med manus och idéer passande en b-film kan det inte bli särskilt bra. Oavsett hur mycket pengar och Oscarsnominerade huvudrollsinnehavare man pumpar in. Totalbetyget blir ändå lågt. Som skräckfilm är The Ring 2 ett misslyckande, det blir varken spännande eller skrämmande och slutresultatet är en riktig gäspning.