The Shining

Många anser att Stanley Kubricks rysarklassiker “The Shining” är en riktig pärla bland skräckfilmer i modern tid. Filmen är ständigt rankad högt av tidningar och kritiker som en av de bästa skräckfilmerna som gjorts. Det med all rätt, eftersom “The Shining” ger en rysningar i ryggraden redan i öppningssekvensen.
Filmen är baserad på Stephen Kings roman med samma namn. Filmen kom 1980 och skrämde slag på biobesökarna med råge. Filmens handling kretsar kring familjen Torrance som åker till i bergen i Colorado och till hotellet Overlook. Jack Torrance, suveränt spelad av Jack Nicholson, har fått jobb som vaktmästare på hotellet och ska sköta det över vintern. Han tar med sin fru Wendy (Shelley Duvall) och sin son Danny (Danny Lloyd). Där får han tid att skriva på sin bok och koppla av med sin familj. Danny har förmågan att “skina” och se saker som har inträffat i det förflutna och ser allt det hemska som har hänt på Overlook genom åren, och det sätter sina spår på familjen Torrance och särskilt på Jack som blir allt mer förvirrad och frustrerad.

Stanley Kubrick skapade en riktigt ryslig film med denna filmadaptionen. Kubrick skrev, producerade och regisserade filmen och skalade av vissa bitar från boken samt adderade sina egna element. Resultatet är vida känt idag. Filmen är hyllad som en av dem främsta rysarna genom tiderna. Kubrick har verkligen lyckats få till en riktigt kuslig stämning och även fast den har några år på nacken så lyckas inte många skräckfilmer ens komma i närheten av atmosfären som finns i detta mästerverk. Jack Nicholson gör en helt galen prestation som Jack Torrance, den nyktre alkoholisten som förvandlas till en skogstokig psykopat som ska döda sin familj. Mycket hänger på skådespelarna i filmen eftersom det nästan endast kretsar kring tre personer och filmen lutar sig heller inte på några extraordinära specialeffekter. Shelley Duvall och Danny Lloyd är även dem övertygande som fru och barn som med rädsla ser på hur Jack blir galen. Musiken i filmen är effektiv och väldigt kuslig och spöklik, vilket skapar obehag, och öppningslåten sätter stämningen direkt.

Kubrick tog även lång tid på sig att färdigställa filmen och låg efter schemat flera gånger. Kubrick var en perfektionist ända ut i fingertopparna och var känd för hutlöst många omtagningar. I en scen med Shelley Duvall tog han 127 tagningar innan han var nöjd. Många tyckte det var frustrerande men byggde bara upp den hemska stämningen man finner i filmen. Nu förstår man varför Kubrick gjorde som han gjorde eftersom filmen blev så bra i slutändan. Kubrick lämnar dock ett par lösa trådar hängandes och vissa scener förklaras inte särskilt bra. Det är inget som förstör direkt men det hade inte varit fel med lite bakgrundsinformation när det gäller vissa partier i filmen.

Stephen King gillade dock aldrig Kubricks version av hans bok. Han tyckte att Kubrick ändrat för mycket i historien och att han förstört vissa avgörande scener. Dessutom gillade han inte valet av Jack Nicholson till huvudrollen som Jack Torrance. Han tyckte att Nicholson redan såg galen ut från början och att det inte skulle bli lika stor förvåning bland åskådarna när han väl blev galen. Han ville ha Jon Voight istället eller någon med mer normalt utseende. Han försökte övertala Kubrick om att inte ge rollen till Nicholson men Kubrick lyssnade inte på det örat. Vilket var tur eftersom nu kan jag inte tänka mig någon annan i rollen eller att någon skulle kunna göra det bättre än Nicholson. Stephen King producerade en ny version av “The Shining” 1997 som var nästan helt trogen boken. Den sändes som en miniserie i tre delar men fick aldrig något särskilt bra mottagande och var inte ens i närheten av Kubricks mästerverk. Vilket bevisar att trogen originalet inte alltid är bäst.

Jag rekommenderar denna filmen starkt till alla som gillar rysare eller skräckfilmer i allmänhet. Eller till folk som bara gillar bra film. “The Shining” är en klassiker för all framtid.