The Snake

“The Snake” är det senaste i raden av udda franska filmer som får ta plats på den svenska biorepertoaren. Denna gång har man försökt kombinera stereotypa karaktärer och ett obegripligt manus. Resultatet? En oförståelig korsning mellan en svensk polisdeckare och en hollywoodinfluerad thriller.
Vincent Mandel, spelad av en godkänd Yvan Attal, är en medelålders man som befinner sig mitt i en skilsmässa där frågan om vem som ska ha vårdnaden om barnen har kommit att bli till en rättslig process. Samtidigt är han en framgångsrik fotograf som tillbringar dagarna med att fotografera modeller. Yrket blir dock andra prioritet när Vincent blir allt djupare indragen i en brottsutredning och blir anklagad för såväl våldtäkt som mord.

Det ska redan från början understrykas att “The Snake” varken är någon spännande thriller eller visuell upplevelse, trots att tanken är att den ska vara bådadera. Kanske främst på grund av ett manus som är nästan patetiskt förutsägbart och har så mycket logiska brister att man inte kan annat än sucka. Helst ska man som publik nog låta bli att tänka över huvudtaget, för så fort hjärncellerna börjar arbeta faller hela filmens uppbyggnad sönder likt ett korthus. För att historien ska fungera krävs dessutom att helt osannolika ypperligheter sker och att karaktärerna är enormt sterila. Utpressarna är till exempel, rent utsagt, dumma i huvudet och huvudkaraktären Vincent är vid flera tillfällen oförklarligt smart.

Samtidigt känns “The Snake” som ett märkligt experiment att få fransk film att nå nya höjder. Thrillers är kanske inte det man i första hand förknippar med fransk film, och kanske är det bäst att de håller sig borta från det även i fortsättningen. För “The Snake” är tyvärr bara ett larvigt försök att göra spännande och vacker film. Vad filmens titel kommer ifrån förblir även detta för mig ett mysterium.

I övrigt är “The Snake” en film med okej skådespelare, okej miljöer och ett okej foto. Men bättre än just “okej” blir den aldrig, och i kombination med det bleka manuset är detta tyvärr kanske bara en indikation på att fransk film är på väg utför.