The Stepford Wives

“The Stepford Wives” är märklig, men inte komplicerad eller kryptisk. Den är också satirisk och ger dagens idealsamhälle en pik. Roligt? Nja.

Joanna (Nicole Kidman) och Walter (Matthew Broderick) flyttar till Connecticut för att börja om ett nytt liv efter att Joannas karriär får sig en rejäl törn, och hon blir uppsagd. De hamnar i Stepford – staden där Barbiekvinnorna, lever för att tillfredsställa sina töntiga män. Joanna vantrivs medan Walter är mycket nöjd med den nya andan och det nya livet. Joanna och hennes nyfunna väninna Bobbie, (Bette Midler), börjar ana ugglor i mossen, det är något skumt med det överidylliska samhället. Damerna, som börjar närma sig Stepfords hemlighet, utgör ett hot mot idyllen, ett hot som måste avväpnas med alla medel.

Intentionerna och budskapet i “The Stepford Wives” är bra, utförandet mindre bra. Det tydliga budskapet, att skönheten inte går före kärleken – eller någonting annat borras rakt in i huvudet. Dåliga exempel visar hur män hellre gjort robotar av sina fruar, än kämpat på i vanlig ordning. Självklart finns det ett undantag, ett homosexuellt par, som givetvis skall komma med fåniga sidokommentarer som de andra männen inte vill eller kan förstå. Nicole Kidman är duktig i sin huvudroll, och får god hjälp av birollerna, framförallt med Bette Midler i täten. Matthew Broderick, Kidmans man är som vanligt ganska stel och känns osäkert i det fina sällskapet, där även Christoffer Walken har en förnäm plats. Manusförfattaren har läst igenom några framgångsrika manus, baserat allting på ett original från 1975, och sedan plockat in lite av varje från de andra framgångsrika komedierna. Det är politiskt korrekt och fegt. Varför inte ta fram hela vapenarsenal när samhället och feminismen står i skottluggen?