The Wackness

Adjective / Verb”Wack”
Negative: crazy or weird. Mostly this is meant (Alternate form of “weak,” i.e. uncool.)
Rubbish/Not cool: “That shit is wack”

Luke Shapiro är den typiske tonåringen med vissa små undantag. Han är redan professionell marijuanaförsäljare, skolans utstötte och spenderar mest sina dagar med ett par hörlurar begravda i den klassiska 90-tals frillan – mittbenan och en joint i näven. Ett sommarlov i New York är inramningen där Luke vandrar ensam nedför graffititäckta tegelväggar med sin juicevagn. I utbyte mot droger får han gratis sessioner hos psykoterapeuten Dr Squires vars vackra styvdotter Stephanie utgår romansproblematiken i detta drama om vänskap, droger och möjligheten att se ljuset i tunneln.

Överexponerade bilder. Långa klipp. Starka färger och dånande hip-hop enligt den tidstypiska eran. Snyggt, enkelt och flörten med Michael Jacksons Billie Jean borde vara årets scen i kategorin lyckliga stunder.

Ben Kingsley som är ironiskt nog är skrämmande lik Harvey Keitel i denna film bjuder dig på lektion hur kul det kan vara att observera en skådespelare som växer sig större än vita duken. Kingsley är helt fenomenal som den virriga, djupe, missbrukande och sexuellt frustrerade Dr. Squires. Den relativt okända Josh Peck skapar ett bra porträtt av en ung man utan framtidsutsikter vars enda vän är en man som lyssnar på andras problem, men som inte kan förklara för sin fru att deras förhållande är dött. Method Man, Famke Jensen och Mary-Kate Olsen är andra skådespelare som dyker upp med varierande resultat.

“The Wackness” är kanske lite väl lång för en biograf. Vilket är synd, för denna film skulle antagligen komma bäst tillrätta när man ligger avslappnad i soffan. I vilket fall som helst är det en mycket kompetent liten indiefilmpärla som bjuder på en snyggt filmad resa i ett par människors liv utan att linda in allt i fluffigt och sliskigt sockervadd.