Tillbaka till framtiden

Det var den 26 oktober år 1985…Dr. Emmet ‘Doc’ Brown hade i hemlighet under flera år försökt att skapa en DeLorean som skulle färdas till en tid som hade existerat eller som kom att existera. Med hjälp av den lilla fluxkondensatorn, plutonium och fysikens lagar hade Brown skapat en tidsmaskin…

I huvudrollen ser vi Marty McFly (Michael J. Fox) – en 17 årig high-schoolelev som i en lång tid tillbaka känt gamle Doc (Christopher Lloyd). När både Marty och Doc befinner sig på Twin Pines köpcentra den 26 oktober kommer plötsligt libyska terrorister som ville återfå sitt stulna plutonium. Doc blir skjuten och Marty har inget annat val än att sätta sig i Docs DeLorean och köra därifrån. Men det han inte vet är att när bilen kommer upp i exakt 142 km/h, kommer att han att ha flyttats till en begärd tid: den 5 november år 1955 – 30 år tillbaka.

1955 får Marty ett stort problem när hans egen mamma, Lorraine blir kär i honom innan hon ens träffar George, hans far. Marty är då tvungen att få hans mamma och pappa tillsammans så att han ens kan bli född. Annars skapas en ofantlig paradox. Den s.k. “rädda världen”-känslan ingår i små mängder men den bevittnas inte lika mycket och den tycks inte spela så stor roll i filmen. Det enda som spelar roll är att Marty måste bli född i framtiden genom att låta George visa Lorraine att han är stark. Vilket han inte är.

“Tillbaka till framtiden” är verkligen en film av högklass. Bortsett från Zemeckis andra filmer som “Forrest Gump” och “Cast Away”, så är “Tillbaka till framtiden”-trilogin det bästa han gjort under hela fyra decennier. Robert Zemeckis har alltid varit en av de bästa när det gäller visuella områden. Det geniala manuset och den perfekta timingen brukar man, efter 20 år, fortfarande inte skåda lika ofta även om det sakta går uppåt. Det mest specifika med filmen är att om den skulle ha haft premiär 20 år senare, och haft dagens effekter och skådespelare så skulle filmen inte ha blivit något vi höjt ögonbrynen för. 1985 är nämligen en perfekt scratch för flera andra decennier såsom 1985, 1955 och 2015, det är inte 2005.

Om du inte har sett trilogin ännu så har du missat väldigt mycket. bra skådespel, originell handling, enastående musik av Alan Silvestri skapar en lång, oändlig hållbarhet. Detta är en riktig filmupplevelse och en ren 80-talsklassiker.

Både i denna film och i uppföljaren som kom fyra år senare fick man se nuvarande storstjärnor uppväckas. Den 39-åriga legenden Billy Zane, som är mest känd för sin roll som “Fantomen” och “Härskarringen”-stjärnan Elijah Wood, fick rollerna som Match respektive pojken som spelar tv-spel.