Tre systrar och en mamma

Amerikanska romantiska komedier har länge stått och trampat vatten. “Tre systrar och en mamma” gör ingenting för att ändra på genrens tröttsamt urvattnade formula.
Diane Keaton och Mandy Moore har huvudrollerna, där Keaton spelar en irriterande och överbeskyddande mamma. Hon är orolig över yngsta dotterns havererande förhållanden och beslutar sig för att leta upp drömmannen själv. Genom internets slagkraft finner hon snart två män och iscensätter ett drömscenario för sin dotter där hon dejtar två på en gång, vilket givetvis leder till en del komplikationer.

“Tre systrar och en mamma” går på tomgång redan från första bildrutan. Romantiska komedier tenderar att sköljas över i moralkakor och glittrig kärlek och denna är inget undantag. Krydda det med tafatta skämt, bristfällig regi och mediokra prestationer så har ni den här filmen i ett nötskal. Det är hopplöst tröttsamt och efter tio minuter börjar gäspningarna infinna sig. Regissören Michael Lehmann har inte mycket att jobba med och filmen skruvas aldrig upp till några oanade höjder. Dessutom lyckas Diane Keatons rollfigur med konststycket att alltid vara oerhört irriterande. Att se en hypernervös, överbeskyddande kvinna med klimakteriebesvär är ingen fröjd för ögonen och ger noll effekt på humorskalan. Det gör en minst sagt förbannad och Keaton gör det inte det minsta roligt och därmed faller filmen på sitt egna grepp.

Filmen rullar på i amerikansk 1A-standard, med ett klassiskt upplägg och ett lyckligt slut. Här tar vi inte ut svängarna i onödan för vi vill ju inte göra 44-åriga Agda besviken när hon tar sin 12-åriga dotter på ett biobesök för första gången.

“Tre systrar och en mamma” är ett bottennapp och jag kan inte tänka mig att den tilltalar mer än medelålders mammor eller hopplöst romantiska tjejer med taskig humor. Jag väntar fortfarande på en bra romantisk komedi där det inte blir så tillgjort och smörigt. Jag antar att jag lär få vänta ett bra tag till.