Tusenbröder – återkomsten

Behövdes verkligen en fortsättning?
Den här filmen inleder ganska vågat och intressant, ett främmande Baltikum blir skådeplatsen för stillsamt och långdraget berättande, filmat genom en lins som påminner mer om Vozvrashcheniye än det där klassiska svenska polisfiltret som det känns som att all svensk film har rullat igenom.

Men den vackra Robinson Crusoe-historian svänger plötsligt helt och tar ett jättekliv in i det svenska fulfilmsfacket av b-action och omotiverat våld. Personporträtten blir plötsligt plastiga och tunna, historien känns hastigt ihopräffsad och alldeles för många parallella berättelser börjar trängas på duken.

Ola Rapace gör en riktigt schysst roll, men när några av Sveriges mest överskattade skådespelare dyker upp i små biroller försvinner lite av trovärdigheten. Och det är antagligen där filmens svaghet ligger. Den känns alldeles för överproducerad och kommersiell och snubblar på exakt samma ställe som alla andra svenska actionfilmer. Tvärdiggade man tv-serien är den antagligen sevärd, annars är den med undantag för ett par scener en upprepning av alla svenska filmklichéer du stött på de senaste åren.