Publicerad kl 00:00 den 31 Jul 2006

av

Ella Koinberg

ekoinberg@cine.se


Den 11 september 2001 kapades fyra amerikanska passagerarflygplan; två av dem flögs in i World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon och det fjärde kraschade på ett fält i Pennsylvania. Detta är historien om det fjärde planet, United 93.
Flygvärdinnorna kommer glatt gående i en korridor. De ler och skrattar. Passagerarna blir röntgade och folk småpratar och talar i mobiltelefon inne i terminalen. Någon ropar ut att det nu går bra att stiga på planet United 93 till San Francisco. En man kommer springande och hinner precis ombord. Ingen medveten om vad som hända ska. Ingen medveten om att de aldrig mer kommer att få träffa sina familjer. Ingen, förutom de fyra muslimska extremistiska passagerare som sitter utspridda på planet. Senare samma morgon rapporteras flera plan kapade och när flygcentralen bevittnar två plan flyga in i World Trade Center sprider sig kaos och hysteri sakta men säkert runt om i New York.

Det står tidigt klart att detta inte är någon spännande action-thriller med tuffa explosioner, en klyftig dialog och ett överraskande slut. Ingen kommer att se ”United 93” utan att vara totalt medveten om dess bittra, tragiska, verklighet och slut. Filmteamet, med Paul Greengrass i spetsen som regissör och manusförfattare har lagt fokus på att få oss att komma så nära passagerarna som möjligt. Med en ständigt handhållen kamera, som följer passagerarna och folket på flygcentralen lyckas han också inrätta denna känsla. Det finns inga medverkande stjärnor, och om passagerarna vet vi inte mer än det som avslöjas i dialogen – det vill säga – inte mycket. Men inte heller i verkligheten visste vi något om offren, så varför borde vi bli bekanta med dem på vita duken?

Greengrass är också objektiv i sitt filmskapande och försöker inte alls måla upp terroristerna som skäggiga, brutala araber och passagerarna som små oskyldiga lammungar utan ger chans till sympati åt alla. Allt känns väldigt naturligt, med tanke på situationen. I ”United 93” finns det inte en hjälte, det finns flera. Passagerare, som i en livshotande situation hade modet och valde att försöka stoppa kaparna, väl medvetna om att de kunde dö, ingrep inte för Amerika, inte för att framstå som hjältar, utan för sin egen och andras överlevnads skull. Detta är en film till minne av dem. Och det är detta filmen symboliserar, det är därför ”United 93” kommer att gå till filmhistorien.

Är ”United 93” en bra film? Ja, men en fruktansvärd och brutal film som kommer att sätta igång tankegångar hos samtliga i publiken. ”United 93” är hemsk, men Paul Greengrass har gjort det lätt att sätta sig in i rollerna, och när man ser passagerarna i en av de kaotiska slutscenerna ringer till sina nära och kära är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Avslutningsvis är ”United 93” är en viktig film, en film som alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

United 93

Regi

Paul Greengrass

Skådespelare

Gary Commock,
J. J. Johnson,
Nancy McDoniel,
Opal Alladin,
Polly Adams,
Starla Benford

Genre

Action, Brott, Drama, Historisk, Thriller

Originaltitel

United 93

Premiärdatum

28 april, 2006

Språk

Engelska

Längd

91 minuter

Produktionsår

2006