Uppgörelsen – 12 and Holding

Rudy, Jacob, Malee och Leonard är alla runt 13 år och dödspolare. De förstnämnda är tvillingar och trots att de bråkar ofta står de varandra extremt nära. Ungdomarna går dock ett hemskt öde till mötes när ett bråk med två äldre killar slutar med att Rudy brinner inne och dör. De tre tar givetvis vännens död fruktansvärt hårt, och alla inleder nu en ny fas i sitt liv med att försöka bearbeta sorgen av den bortgångne vännen.
De tre historier vi paralellt får följa om ungdomarna är tre fruktansvärt starka historier som tar ett starkt tag kring publiken och inte släpper taget förrän eftretexterna börjar rulla. Vi bjuds på en film om hopp och förtvivlan när tre ungdomars liv vänds upp och ner, och sympatin och medkänslan för de tre karaktärerna når inga gränser. Ena sekunden sitter jag och skrattar med dem för att nästa känna mina ögon vätas. Och här finner vi också den stora charmen i filmen; när jag skrattar gör jag inte det åt karaktärerna, utan med dem. Lägg där till ett fantastiskt soundtrack och tre klockrena rollprestationer så har du antagligen en av årets starkaste filmer.

Skulle man börja leta fel i “Uppgörelsen” skulle man säkerligen kunna hitta både det ena och det andra. Detta känns dock irrelevant. De tre historierna är så pass starkt berättade att de små brister som finns, inte påverkar min syn på filmen. Ibland känns det visserligen som att filmen går vidare för snabbt, och som att man inte hinner smälta det som händer innan vi får ytterligare saker att bekymra oss om. Bortsett från detta har jag ingenting att klaga på.

Sammantaget är inte “Uppgörelsen” någon felfri film, tvärtom har den en hel del brister. Det är dock inte bristerna som etsar sig fast på minnet när jag lämnar salongen. Utan de bilder som spelas upp i mitt huvud är i en tragikomisk tappning, fantastiskt starka bilder av tre ungdomar och deras försök att gå vidare i livet efter att ha misst en av sina närmaste vänner.