Varannan vecka

Felix Herngren tillhör gruppen av personer som utgör Sveriges komikerelit. Han är mannen som står bakom framgångar som Papi Raul, Dan Bäckman och Tim Hibbins. Med sin tradiga form av humor är han nu också en av männen bakom den svenska relationskomedin “Varannan Vecka” i sällskap med Måns Herngren, Hannes Holm och Hans Ingemansson. Manuset till filmen uppkom när kvartetten försökte boka möte för att spåna idéer till filmen, de tittade på vilka veckor de var “lediga” och inte behövde ta hand om barn eller hade andra aktiviteter, detta kom att utgöra temat i filmen.
I “Varannan Vecka” får vi följa Pontus (Felix Herngren) som är skild och pappa till sin dotter Sara, den ena veckan är han en ansvarstagande och engagerande förälder, medan han nästa vecka lever ett riktigt singelliv och festar. Storebrodern Jens (Måns Herngren) har levt i ett lyckligt äktenskap i 20 år med sin fru och tre barn. Plötsligt en dag på försommaren havererar Jens äktenskap och han tvingas flytta in hos sin lillebror.

Efter att ha sett “Varannan Vecka” så slog det mig att det här är en film som går förbi oberört. Den håller betydligt högre standard än många andra svenska filmer, men det känns inte rätt att jämföra. Detta beror främst på humorn i filmen, det blandas och ges mellan olika former av humor, vi bjuds på parodier men även på sarkastiska och framför allt dryga repliker som innehåller något monotont, vilket jag personligen tycker är det ord som beskriver filmen bäst och också gör att jag uppskattade filmen.

Relations- och dramadelen i filmen känns ganska nyskapande och var det jag blev mest imponerad av, även om det i slutändan känns som att historien blir lite seg och svängarna i handlingen blir för stora. Jag var med största sannolikhet en av de personer som drog ner medelåldern i salongen, filmen är riktad till dagens föräldrar men om man inte känner igen sig så kan man lätt referera karaktärerna till folk i sin omgivning.

Filmen utspelar sig i Stockholm under ett sommarhalvår, stadsmiljöerna är snyggt filmade och skådespelarna levererar sina roller på ett trovärdigt sätt. Detta är helt klart en film som tillhör de bättre svenska filmerna som kommit på senare år. Dock så tycker jag inte riktigt att den fastnar på minnet. Man skrattar sig inte genom filmen, ens fulla intresse lyckas inte skådespelarnas karaktärer fånga, men “Varannan Vecka” är inte en tråkig film, utan en film som förjärnar att få ses av den breda massan.