Vera Drake

Vera Drake är i grunden en paradox. Man får på något sätt se två sidor av alla mynt i den. På ena sidan har vi den rara gamla damen som spenderar en tredjedel av sin dag arbetandes hårt som husa hos en rik familj, den andra tredjedelen spenderar hon med att ta hand om sjuka släktingar och grannar och den sista med att se till att hennes egen familj har det bra. Vera Drake är en slags superkvinna. Rar arbetarklasstant under dagen, men hemlig abortoperatör på kvällen. Skulle man kunna säga. Det Vera gör i 50-talets London är ett hemskt brott för just den tiden då aborter nästan jämställdes med mord.

Om jag säger att den är oerhört välspelad menar jag att jag har tagit till en grov underdrift. Som ni själva kanske vet så finns det vissa skådespelare som inte riktigt är skådespelare utan verkligen blir sina roller. De behöver oftast inte vara enormt begåvade, utan bara rätt handplockade av mannen bakom kameran. Det är något som framhävs här. Jag kunde inte under en enda sekund se en skådespelare på skärmen, utan bara trovärdig människa efter trovärdig människa. Nu har regissören Mike Leigh alla komponenter han behöver, begåvade, perfekt utvalda karaktärer, ett välbalanserat manus och hyvens klippning och kameraarbete (som kunde ha varit bättre, men det är inte en film som kräver mycket i den sektorn). Succén är i princip vattentät. Vilket är sant.

Mike Leigh lyckades inte bara göra ur en cinematisk synpunkt en intressant och bra film, utan även ur en politisk vinkel. I Storbritannien och USA pågår dagligen debatter om aborter och den här filmen är en utmärkt kommentar på den. Varje dag så måste irländska och även spanska flickor göra “abortutflykter” till bland annat. England för att få göra abort och det är det som håller debatten vid liv. Sen att låta Vera Drake utspela sig i efterkrigstidens London var ett makalöst genidrag av Leigh vilket sätter “problemet” i perspektiv och kan ge inspiration till bägge politiska läger. En film som kan uppskattas av vem som helst, vare sig man är pro-life (mot abort) eller pro-choise (för abort).

Men jag vill gärna sammanfatta nu. Vera Drake är; välspelad, rå, ärlig, ödmjuk, medryckande, viktig (så pass att jag skulle vilja se den i alla klassrum under samhällskunskapskurserna på gymnasiet), full av roliga tekannor, afternoon tea, cigaretter, och sist men inte minst, relevant.

Mike Leigh må ha gjort en del kritikerrosade filmer, men om 20 år kommer vi fortfarande bara att minnas Vera Drake.