Veronika bestämmer sig för att dö

Käka piller som om de vore tictacs, lyssna på Thom Yorkes ljuva psykadeliska stämma, dricka whiskey och skriva en arg insändare till The Village Voice. Och så döden. Nästan i alla fall. Sarah Michelle Gellars karaktär Veronika vaknar upp på Vitelle, ett psykhem, sedan hon misslyckats med sitt självmordförsök.
“Veronika bestämmer sig för att dö”, bygger på mainstreamförfattaren Paulo Coelhos bok med samma namn, är en förvånansvärt substanslös film. Veronikas vistelse på Vitelle hade kunnat stå som grund till en intressant karaktärsstudie i hur hennes liv gick snett och vad som fått henne att ta ett så drastiskt beslut. Men istället vilar kameran på Gellar och andra patienter utan att egentligen berätta någonting.

Patienterna och läkarna, och inte minst Veronika själv, är en bunt osympatiska karaktärer. Egentligen ska det inte vara svårt att känna empati för en krossad själ på ett psykhem, i synnerhet då hon i själva verket är mer normal än du och jag. Men bristen på emotionell grund för Veronikas berättelse skapar bara axelryckningar när hennes känslor åker bergochdalbana.

Men trots bristen på substans i grundhistorien är filmens avslutande tio minuter smått magnifika. Men det är Coelhos och ingen annans förtjänst. Coelhos filosofiska budskap är uppfriskande och räddar synnerligen “Veronika bestämmer sig för att dö” från att vara ett totalt slöseri med tid.