Vinterkyss

Hemligheter, skelett i garderoben, minnen och händelser bara en person vet om som kan plåga och tortera ett sinne i evigheter. Alla bär vi med oss något i det bagage som kallas livet. Viktoria bär på en hemlighet, en händelse som får henne att lämna Stockholm och fly till den norska bygden för att glömma samt börja om på nytt. Kan hon verkligen undkomma sitt öde?
Detta är upptakten till en ny svensk/norsk dramathriller som heter Vinterkyss. Thriller är troligtvis en överdrift, men filmens skapare verkar vilja ge den bilden av detta drama förlagt bland snödrivor och lusekoftor. Tyvärr saknas det såväl spänning samt en vettig historia att berätta.
Filmen blir långdragen och mystiken bleknar bort tillsammans med usla repliker och poänglösa nakenscener. Platt, grått och framför allt riktigt tråkigt. Regissören kämpar tappert med att bygga upp en illusion av något mycket större än vad det egentligen är och i slutändan blir det platt fall utan varken värme, känsla eller dramatik. Att krångla till en simpel historia i filmsammanhang är bevandrad mark och i framtiden, hoppas jag att de vågar dyka ännu djupare istället för att fingra på ytan av ångestladdade skildringar samt avvikande beteenden.

Just nu känns det bara som ännu ett långrandigt drama fullmatat av mer eller mindre dysfunktionella karaktärer med problem jag inte orkar engagera mig i – precis som filmen i helhet.