Wal-Mart: The High Cost of Low Price

“Wal-Mart: The High Cost of Low Price” är den typ av dokumentär som ska försöka förgöra någonting. Få oss att hata någonting som filmskaparen hatar. Det är ett koncept, som i sina bästa stunder är lysande, men allt som oftast ger oss en extremt onyanserad bild av någonting. I det här fallet är det Wal-Mart, ett av världens största företag, som får stå i skottluggen och för publiken är det bara att sätta på de källkritiska glasögonen.
Filmens regissör Robert Greenwald har tidigare filmat om Irakkriget och Rupert Murdochs dubiösa nyhetsrapportering. I det här fallet är filmen är uppdelad i ett antal berättelser som tillsammans försöker utgöra en övertygande plädering mot storföretagets ansvarslöshet.

Det finns egentligen inte mycket positivt att säga. Det är en extremt dåligt producerad dokumentär med katastrofalt ljud, skrattretande bild och ett tråkigt upplägg. Dessutom berör inte ämnet oss svenskar. Vi handlar inte på Wal-Mart och bryr oss egentligen inte om huruvida Wal-Mart är taskiga mot sina kinesiska eller amerikanska anställda.

Samtidigt följer dokumentären samma visuella stil från början till slut. Intervju på intervju – där alla säger exakt samma sak – Wal-Mart är dumma. Okej? Men varför de är dumma, vad de kan göra, vad de har gjort (och inte gjort) tas aldrig upp. Det är bara en lång pajkastning.

Det finns visserligen ett par inslag som får publiken att skratta, men det är inte dokumentärmakarnas förtjänst. De har helt enkelt klippt in Jon Stewart som med sin vanliga stil gör narr av någons kritik mot företaget.

“Wal-Mart: The High Cost of Low Price” har egentligen bara en sak – en smart titel. Letar ni efter dylika dokumentärer, främst skapade av entusiaster och som inte backas upp av något stort filmbolag bör ni snarare se “The Corporation” från 2004. Där har ni allt som den här filmen saknar.