Wedding Crashers

Jag hoppades få skratta. Det fick jag. Jag hoppades få se en originell komedi. Det fick jag inte
Vince Vaughn och Owen Wilson spelar kompisar, jurister i Washington, vars stora fritidsintresse är att snylta in sig på alla sorters bröllop. De är inte bara maten som lockar, utan också de avslappnade och öppna tjejerna. I slutet på säsongen, som de själva kallar det, ser vännerna världens chans då finansministerns ena dotter skall gifta sig.

Det som absolut inte får hända sker. Det som ut att vara så lovande blir ett pladask magplask. Owen Wilsons karaktär blir kär i Christopher Walkens ljuva dotter, Rachel McAdams. Biopubliken och Vince Vaughn blir lika besvikna. Vi hade ju haft så roligt hittills. Varför ändra sig så radikalt, bli så sentimentel, stel och tråkig. Stundtals blir det dock ännu bättre. Nästan bara tack vare Vince Vaughn.

I och med den plötsliga övergången till romantik liknar “Wedding Crashers” alltför många andra romantiska komedier. Befolkad av välkända typer. Owen Wilson är den snälle, Vince Vaughn den gapige och vulgäre. Han råkar mest illa ut, och blir stundtals hejdlöst rolig.

Dialogen är respektlös och väldigt rapp. Det finns osynliga band mellan Owen Wilson och Vince Vaughn, något som enkelt gör att de båda komplimenterar varandra utomordentligt. Med andra ord är dialogen bättre än många liknande komedier, även om replikerna säkert är de samma levereras de på ett bättre sätt. Trots att filmen är för lång och sentimental är det utan tvekan många skrattsalvor som kommer avlossas då du och dina vänner bänkar er framför “Wedding Crashers”.