When a stranger calls

En ung, oskuldsfull high school-student som ska sitta barnvakt. En stor, avlägsen lyxvilla, belägen på en kulle. En ständigt ringande telefon, med mystiska, alltmer hotfulla samtal. Skräcken kan börja!
Det senaste tillskottet av skräckfilmsremakes bygger på den smarta grundidén att låta placera dess kvinnliga huvudrollsinnehavare helt ensam i en ödslig villa. Redan tidigt så känner man på sig att barnvaktandet inte kommer att gå som väntat för Jill Johnsson. Medan själva idén som man bygger upp berättelsen kring är lyckad, är själva utförandet en lite blandad kompott. Att det nästan har blivit en kliché att använda ordet kliché i skräckfilmssammanhang talar sitt tydliga språk. Men när huvudrollsinnehavaren gång efter gång är på väg att gräva sin egen grav, och går ensam genom mörka korridorer och skogar, så kan jag inte låta bli att le sadistiskt åt vad som blir lite av en ofrivillig komedi.

Skådespeleriet är ingenting att hänga i julgranen. Sannolikheten att Camilla Belle fått huvudrollen för hennes fördelaktiga yttre, snarare än för hennes skådespelartalanger, lär vara lika hög som den telefonräkning som filmens psykopat lär råkat ut för. Hon smyger mest runt i den stora villan och ser rädd och oskyldig ut. Fast Katie Cassidy tar ändå priset när det kommer till överspel, som den ytliga, partyglada väninnan Tiffany, som ger adjektivet tillgjord en helt ny innebörd.

“When a Stranger Calls” innehåller däremot en del suggestiva scener som blir ganska läskiga genom bioformatet. Villan med alla dess mörka, långa gångar och den omgivande lilla skogen fungerar väldigt bra som miljö för de mystiska händelser som försigår. Skräcken bygger mer på att vagga in tittaren i falsk säkerhet, och lämna mycket till hennes fantasi, än användade av hoppa till-effekter och blodsscener. Och den delen tackar jag för. Detta känns lika mycket som en psykologisk thriller som en rysare och någonting som man faktiskt lyckats med är Dooleys musik, som fungerar utmärkt som stämningsförhöjare.

Stämningsskapande musik och en bra grundidé räcker dock inte för att skapa en bra film. Taffligt manus och skådespeleri, och en massa klichéer, gör det här till en film som man bör undvika, såvida man inte är lättskrämd och vill ha en underhållande bioupplevelse för studen.
Vad ni än gör, se till att stänga av era telefoner innan filmen…