White Noise

Enda sedan remaken av The Ring har Hollywood letat och letat efter en bra historia att spinna vidare på i samma anda. Efter otaliga remakes kommer nu White Noise, en film som är baserad på tekniken EVP, Electronic Voice Phenomena, en teknik som ger de döda en chans att kommunicera med oss levande.Denna teknik i sig är väldigt läskig, något som man inte ska hålla på med, något även Hollywood skulle lyssnat på när dom ville göra denna filmen.
Filmen är nämligen läskigt… dålig.

För Jonathan Rivers (Michael Keaton) och hans ustru Anna (Chandra West) är livet underbart. Både Jonathan och Anna har framgångsrika karriärer både bakom och framför sig. Paret har precis börjat planera kring sitt första barn tillsammans, livet leker helt enkelt. Men en kväll slås Jonathans liv i spillror när Anna inte kommer hem efter en runda på krogen med en kompis. Polisen misstänker först kidnappning, men efter ett par veckor hittas Annas kropp i en sjö, hon tros har drunknat. Några veckor efter försvinnandet träffar Jonathan en man som säger sig har blivit kontaktad av hans fru, Anna, kontakt från “andra sidan”, detta med hjälp av EVP. Jonathan dras senare in i saker vi knappt vågar tänka på, och aldrig skulle vilja drömma om.

White Noise hade egentligen alla kriterier för att bli en bra skräckfilm. En originell story, bra skådisar, en obehaglig stämning. En precis så nerdämpad á la The Ring-historia som Hollywood skulle behöva, men som sagt, alla historier slutar sällan lyckligt, speciellt när Hollywood är med i bilden. Dom har en tendens att sabba bra historier. Filmen känns som sagt obehaglig till en början, inte minst för att just EVP är en verklig teknik, men om den är så utvecklad som filmen påstår tror jag knappast. Precis som dom flesta skräckfilmer är White Noise väldigt förutsägbar, och den visar redan efter 20min tendenser att vilja spåra ur.
Men jag måste faktiskt erkänna att jag hoppade till ibland och storyn blir så löjlig efter ett tag så man måste bara sitta kvar för att se vad mer för idiotiska grejer dom hittar på.
En annan positiv sak är att filmen är skickligt och snyggt filmad, något som känns onödigt med facit i hand när väl sluttexterna börjar rulla.
Om ni vill se en skräckfilm såhär när alla vårkänslor börjar svalla så är det inte White Noise ni ska se, tyvärr.