Wolf Creek

Historien om ett par ungdomar som åker på roadtrip i soliga Texas på väg till en festival men råkar på vägen dit ut för ett litet missöde som skall förändra deras liv för all framtid låter lite bekant va? Ja visst, jag pratar självklart om “The Texas Chainsaw Massacre”, eller “Motorsågsmassakern” som den blev döpt till i Sverige. “Motorsågsmassakern” inleds med lite autentiska bilder där man bland annat får reda på att historien är baserad på en sann händelse. Huruvida det verkligen är sant eller inte bara ytterligare en krydda i Tobe Hoopers ursprungsfilm får tittaren själv avgöra.
I “Wolf Creek” är det första vi får se en text som berättar att det vi kommer att få se är baserat på verkliga händelser. I resten av handlingen hittar man titt som tätt snarlika scener. Efter det får vi se en ljuv soluppgång på någon strand i västra Australien. Tre vänner har ett avskedsparty kvällen innan de ska bege sig ut på en roadtrip till Wolf Creek. Cassandra Magrath som spelar rollen som Liz Hunter, och Kestie Morassi som Kristy Earl sjunger med till “Eagle Rock” precis som Jessica Biel sjöng med till Sweet home alabama i nyinspelningen av Motorsågsmassakern, 2003. Menas de färdas man får se ännu en underbar bild av de Australiensiska landskapen. Den tredje av vännerna är Ben Mitchell, spelad av Nathan Phillips.

När de väl har nått Wolf Creek, utforskat lite och skall åka därifrån funkar inte deras nyköpta bil. Deras klockor har också stannat. Är det bara ett sammanträffande? Mitt i natten dyker det upp en minst sagt egendomlig bybo vid namn Mick. Mick har en extremt pålagt australiensisk dialekt och en stor landrover, och erbjuder sig att hjälpa till. Eller? De blir bärgade hem till hans gård och också lovade att få bilen gratis lagad tills dagen därpå. När de sedan vaknar upp är de alla separerade och har händerna bundna. Va har hänt och vad kommer att hända?

Debuterande regissören Greg McLean tycks ha haft “Motorsågsmassakern” som en slags utgångspunkt då han regisserade “Wolf Creek”, man påminns hela tiden av gamla scener. Resultatet? Ja, det blev en halvvrickad blandning mellan Harmorns “Liftaren” och ursprungliga Tobe Hooper’s “Motorsågsmassakern”. Varken mystiken eller råheten från dessa filmer återfinns dock i “Wolf Creek”. Visst är den rå, men inte alls i samma utsträckning. Greg McLean tycks ha svårigheter med att reglera skräcken. På många ställen känns detta mer som en helt vanlig thriller. Det bästa McLean har att bjuda på är definitivt de underbara landskapen av Australien, en fin filmteknik med bland annat handkamera, som dock också återfinnes i Motorsågsmassakern och… Nej, det finns faktiskt inget mer. Skådespelarna gör förvisso en lysande insats, och det är faktiskt fascinerande att en film med såpas bra skådespelare tillsammans med en väldigt låg budget går ihop. Just det, detta är en riktig australiensisk lågbudget skräck.

Vanligtvis gillar jag independentfilmer, de brukar oftast vara minst lika givande och mer utstående än alla massproducerade hollywoodfilmer som ibland kan kännas lite väl enformiga. Men “Wolf Creek” skiljer sig inte från mängden alls utan känns ändå enformig. De våldsscener som bjuds på känns alltför brutala för att passa in i resten av handlingen och antagonisten, han framstår som någon osårbar superhero. Vill du se “Wolf Creek” i alla fall föreslår jag att du går och ser den med öppna armar utan att ha några större förväntningar. Det hade jag, och ack så besviken jag blev.