World Trade Center

Fem år har passerat sedan världen bevittnade terrordåden i New York den 11 september, 2001. Oliver Stone är den andra regissören efter Paul Greengrass som tar oss tillbaka till den dagen i form av en långfilm, som når biograferna. “World Trade Center” berättar den sanna historien om John McLoughlin och Will Jimeno, två polismän som blev fångar i ruinerna av tvillingtornen mellan den 11 och 21 september, och blev de sista överlevande som räddades.
“World Trade Center” väver ihop tre nyckelhistorier. Den första, mest intima och realistiska handlar om poliserna McLoughlin (Nicolas Cage) och Jimeno (Michael Pena) som tillsammans lyckas att upprätthålla en verklig och trovärdig dialog under tiden som de ligger instängda och försöker hålla varandra vid liv. Den andra och mer känslomässiga delen av filmen, den om deras fruar och familjer (däribland Maggie Gyllenhaal) och den tredje samt mest heroiska om ex-marinsoldaten Sgt. Dave Karnes som finner sig manad av gud att delta i sökandet av överlevande.

Ett av de största problemen med “World Trade Center” är att regissören Oliver Stone överanvänder religion. När Stone använder sig av en återkommande diffus Jesusfigur med en vattenflaska i samband med att Jimeno sluter ögonen blir det bara pinsamt och onödigt sentimentalt. Men likt Paul Greengrass “United 93” så försöker Stone hålla tillbaka på de politiska aspekterna så gott det går, sånär som på några nyhetssändningar i bakgrunden med reportrar som basunerar ut “terror” och “war” och en polis som säger “vilka djävlar!”, vilket bara känns helt naturligt. Politisk eller religiös, “World Trade Center” kan hur som helst klassas som en mycket patriotisk film på alla sätt och vis. Det var å andra sidan vad folk väntat sig från Oliver Stone och den rollistan han presenterade. För att försöka uppnå realitet i ett evenemang som är så tätt inpå krävs det att våra hjärnor nollställs. Nicolas Cage levde den elfte september, och han var inte brandman, på det sättet känns det fel att just han är personen som ligger i ruinerna och ber för sitt liv.

Liksom de andra filmerna och diverse serier som behandlar 9/11 finner vi den återkommande frågan “varför ska vi se detta?”. “World Trade Center” är en film om människorna som dog, och de som offrade livet för andra den dagen. Det dör människor varje dag. “Kriget mot terrorismen”, det krig president George Bush inledde kort efter terrordåden skördade i grova siffror 38 000 – 42 000 personer i Irak och Afghanistan, däribland 2000 amerikanska soldater. Men det görs ingen film om det, eller hur? Det är möjligt att Stones huvudsakliga syfte är att påminna oss om ondskan som härjar där ute, men också godheten vi glömde fanns. Godheten som återfanns i efterdyningen av 9/11 och som förde invånarna i New York närmare varandra.