Det bästa med Oscarsgalan är hur mycket uppmärksamhet detta överhajpade spektakel av industrinarcissism får från seriösa filmmäniskor. Det kanske därför jag inte kan sluta hata Oscsarsgalan, och samma anledning till att jag inte kan sluta titta.
Anne Hathaway och James Franco var galans värdar. Den sistnämnde var också nominerad i huvudrollsklassen för “127 timmar”. Det var fjärde gången i Oscarshistorien som en värd också varit nominerad. Senast var för 24 år sedan då Paul Hogan var nominerad för originalmanus för ” Crocodile Dundee”.
I ärlighetens namn hade årets gala behövt lite Paul Hogan. Franco och Hathaway höll inte sådana här monologer. Tanken med Franco och Hathaway som värdar var att locka en yngre publik, vilket värdarna också noterade i sin monolog. Men värdjobbet handlar inte om att vara ett ansikte som läser upp briljanta komikers skämt. Det handlar om karisma. Någon sådan hade inte årets värdar, vilket inte minst var tydlig under den knäpptysta monologen.
Hathaway försökte entusiastiskt att sälja, men utan material var det svårt. Oftast kändes mest som hon presenterade någon form av gymnasiegala med ivriga påhejanden när hon presenterade andra presentatörer. James Franco körde sitt eget race, han nästan insåg hur konstgjort och ytligt det hela var. Han tog inte sitt jobb speciellt seriöst och det var svårt att ta honom seriöst. Var det hans mormor som skrev hans skämt?
Det fanns en del tillfällen som kändes spontana på riktigt. Kirk Douglas eviga yrande, Melissa Leos svordom, Luke Mathenys lycka när han vann bästa kortfilm – men i övrigt fortlöpte det hela förutsägbart och säkert som att “The King’s Speech” skulle plocka hem de tyngsta priserna.
Korta reflektioner
– Hyllningarna till mediokra “Alice i underlandet” gjorde det inte enklare att hålla sig vaken.
– Hoppas Kirk Douglas är värd nästa år
– Det var bisarrt att delar av publiken började bua när Christian Bale marknadsförde boxaren Dicky Eklund hemsida. Som att Oscarsgalan inte vore ett kommersiellt event…? Dickeklund.com kraschade en minut efter talet.
– Bästa talet? Randy Newman.
– Billy Crystal och Bob Hopes (RIP) inflikade och påminde oss om att Hathaway och Franco inte är några komiker.
– Smart av producenterna att avsluta med PS22, hoppas fler upptäcker eldsjälarna på Staten Island.