Land of the Dead

Land of the Dead är den fjärde filmen som efterföljer den klassiska trilogin “of the Dead” vilket består av Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) samt Day of the dead (1985. Alla regisserade av legendaren över alla andra i Zombiekretsar – George A. Romero. Under 90-talet har denne regissör funderat ut manuset till vad som är menat att vara den avslutande filmen i serien. Läs även gärna Johan Wikanders krönika [länk härnånstans] om just Romero om ni är intresserade om mer om demonregissören.
Huvudfokuset i filmen ligger på vad som en gång var mänskligheten, vilket nu bara är en spillra av sitt forna jag. De överlevande bor i en stad som är isolerad mot den apokalyptiska verkligheten. Staden styrs av Robert Kaufman (Dennis Hopper) som har byggt en skyskrapa där de rika gömmer sig från den övriga verkligheten i en byggnad där de lever nästan som ingenting har hänt, medans de fattiga får kämpa för sig själva på gatorna i slummen.

För att få tag på mat och dylikt gör de beväpnade räder mot mindre städer där de helt sonika stjäl det som de behöver från de odöda. Ledaren för dessa operationer är Riley Denbo (Simon Baker, från bland annat tv-serien “The Guardian”, “The Ring Two”) samt som andreman Cholo (spelad av John Leguizano”Collateral Damage”, Sid’s röst i “Ice Age”).

Tyvärr gör bara en av de trenne huvudaktörerna sitt jobb bra, Dennis Hopper är styltig och verkar läsa rakt ur manus till den grad att det är irriterande, Simon Baker är alldeles för okarismatisk för att vara den rättmätige ledaren. Den enda ljuspunkten är John Leguizano som gör en bra rollprestation som en person där värderingar och moral inte är det viktiga – utan att helt enkelt tjäna pengar.

Att kategorisera den här filmen som enbart skräck / rysare är klart fel, utan det är ett tydligt genrehopkok av skräck, action, thriller, gore och i viss mån även komedi. Trots gränsöverskridandet är detta en film mest för fantasterna. Ett fåtal spännande scener räcker inte, lyteskomiken är alldeles för tunn, det ologiska lyser stundtals igenom skarpt samt ett nästan icke-existerande soundtrack och dåligt ljud gör att betyget blir därefter. 4 av 10.

Dagens mest otippade – att svensk filmcensur låter den gå trots de kopiösa mängderna gore.