The Science of Sleep

Michel Gondry, regissören till “Human Nature” och “Eternal Sunshine of the Spotless Mind” får här helt fria händer utan manusförfattaren Kaufmans inblandning. Detta är en orgie i fantasi, i drömmar, i gränslöshet. Kalla det flummigt, kalla det pretentiöst men något liknande har inte gjorts på film på väldigt länge. Om någonsin.
Det finns (minst) två sätt att se “The Science of Sleep”. Det ena är att se den för vad den är: ung, världsfrånvänd konstnär flyttar till sitt barndomshem i Paris från Mexico för ett jobb. Jobbet han hoppas så mycket på visar sig vara på en kalenderbyrå, hans uppgift blir att klistra etiketter. Han blir kär i granntjejen som inte riktigt delar hans känslor. Lägg därtill en hel del konstiga karaktärer och föråldrad animation. Slut. Ganska förmätet och obegripligt.

Men om man har förmågan att se den med sin barndoms ögon öppnar sig här en helt ny, fantastisk värld. Den blyge Stéphane (Gael Garcia Bernal) flyttar tillbaka till Paris från Mexico för ett jobb. Han har svårt att skilja på dröm och verklighet. Stéphane blir kär i granntjejen Stéphanie (Charlotte Gainsbourg). I henne finner han en verklig själsfrände.

Precis som Stéphane får vi svårt att skilja på dröm och verklighet i filmen. Gondry blandar friskt, det pratas på engelska, franska och spanska. Det finns inga ramar att hålla fast vid, även om det då och då verkar vara klart, förs vi ögonblickligen in i hans visionära och gränslösa universum.

“The Science of Sleep” är en orgie i fantastiska bilder och färger, i städer gjorda av papp, moln av bomull och hav av cellofan. Gondry använder inga datoriserade specialeffekter, allt är animerat. Färgerna är dovt 70-tal vilket förstärker känslan av vemod för oss alla som var barn då och minns dessa bruna, orangea och smutsigt gula nyanser.

Gael Garcia Bernal är en av de absolut bästa nutida skådespelarna. Med sin känslighet och naturliga dramatik ger han karisma och trovärdighet åt den utflippade Stéphane. Charlotte Gainsbourg (dotter till Serge Gainsbourg och Jane Birkin) ger den bleka Stéphanie rätt blandning av styrka och skörhet. Även birollerna är fantastiskt spelade, speciellt den galna arbetskollegan Guy (Alain Chabat). En snurrigare och mer sympatisk karaktär får man leta efter.

“The Sciense of Sleep” är egentligen en vacker och vemodigt kärlekshistoria om två människor som har svårt att förena sin rika fantasivärld med det gråa om än verkliga livet. Gondry skapar en klassisk berättelse iklädd en mantel av kreativitet, fantasi och drömmar. Så aktivera den där delen av hjärnan som inte behöver ramar, låt även hjärtat öppnas på glänt, släpp kontrollen och njut av att föras in i en helt ny underbar värld. Michel Gondrys värld.