Allt är upplyst

Jonathan Safran Foer är samlare. Han har hårstrån. Han har jord. Ett par löständer. En tiodollarsedel. Praktiskt taget allt mellan himmel och jord. Han samlar för att minnas, och bara to have something to do. Alexander Perchov är en ukrainsk hip-hoppare. Inte en sådan som sjunger, men en sådan som dansar – och enligt honom själv, får alla tjejer. I en skruttig bil som bör ha rullat sina sista metrar och med Alex halvblinda farfar som chaufför och dennes övererotiska hund Sammy Davis Junior Junior reser de runt i öde öststatslandskap på jakt efter det förflutna. I detta fall handlar det om att finna en dam på ett fotografi Jonathan fått av sin mormor på hennes dödsbädd. Fotografiet föreställer kvinnan som räddade hans morfar från nazisterna, och sedan gav honom chansen att emigrera till förenta staterna.
Det är inte alls konstigt att “Allt är upplyst” fick en tjugo minuter lång stående ovation på Venedigs filmfestival. Filmens regissör Liev Schreiber fick gå fram och tysta publiken. I sitt tacktal förklarade han att det viktigaste hela tiden var att göra filmen så europeisk som möjligt. Trots att Liev Schreiber är renodlad amerikan för han vidare det östeuropeiska filmskapande som Milos Forman, Dusan Makavejev och Emir Kusturica startade. Kopior är som bekant alltid sämre än originalen, och lyckligtvis är Liev Schreiber ingen kopia, “Allt är upplyst” är så original som det bara kan bli.

Att det sedan också visar sig att Liev Schreiber inte bara är amerikan, utan också debutregissör förvånar. “Allt är upplyst” är skött med en förbluffande fingertoppskänsla. Musikens roll är påtaglig inledningvis. Genom den första kvarten är i princip musiken det enda vi har. “Allt är upplyst” går från att vara en stumfilm, till en seriös, men stundtals otroligt underhållande komedi – till att mynna ut i ett djupt, djupt drama om vårt förflutna och förintelsens arv.

Berättelsen om resan genom Ukrainas landsbyggd skildras av att tolken och den sympatiske Alex på en oefterhärmligt bruten engelska försökar varför den senile chauffören, tillika morfadern gör som han gör. Alex brutna engelska, som han lärt sig med hjälp av en föråldrad synonymordbok, är charmig som få, och Elijah Woods oförstående miner passar perfekt in. Oroligheten var stor för att Elijah Wood skulle tillåtas vara filmens stjärna – och hela tiden skulle stå i fokus. Liev Schreiber har dock lyckats göra Wood till en skådespelare som alla andra. I själva verket får Alex, magnifikt porträtterad av Eugene Hutz mer uppmärksamhet än Wood, vilket skapar en perfekt ballans mellan karaktärerna.

“Allt är upplyst” är till en början ett försök att pussla ihop en familjehistoria under de mest absurda omständigheter, blir till en förvånansvärt meningsfull resa som leder till en rad kraftfulla insikter – om vikten av hågkomst, hemligheters vådliga natur, förintelsens arv, vad vänskap innebär och, viktigast av allt, kärlek. Tillsammans med en extremt välstämd musik, bra regi, och perfekta prestationer av de ukrainska skådespelarna är “Allt är upplyst” utan tvekan en av årets bästa filmer.