Life of Brian

Är man trångsynt kan man dela in humor på film i två huvudkategorier: korkad humor och intelligent humor. Monty Python har alltid hållit sig någonstans i gränszonen mellan de två och har aldrig dragit sig för att skämta om religion. Faktum är att Monty Pythons “Ett herrans liv” blev förbjuden i Norge – där den inte släpptes förrän 1980 – efter anklagelser om hädande. I sann broderskapsanda marknadsfördes filmen i Sverige under sloganen “Filmen som är så rolig att den förbjöds i Norge”.
Året är 33 e. kr. och bland det vanliga packet av domedagsprofeter och teckentydare är Jesus i full färd med att predika sin lära för israels folk. Filmen kretsar kring Brian, en ung man som motsätter sig romarnas ockupation av landet och ansluter sig till en rebellrörelse som inte kan få något gjort, men hatar romarna. Brian kommer snart i onåd med romarna och döms till korsfästning, samtidigt som en fanatisk folkmassa utropar honom till Messias.

“Ett herrans liv” är förutom en oerhört passande översättning av originaltiteln också utan tvekan Monty Python-gängets bästa långfilm. Det som gör filmen så rolig är det galna persongalleriet. Vi möter allt från den romerske ståthållaren Pontius Pilate som inte kan säga “r” och en före detta leprasjuk som förlorat sin tiggarinkomst, till Biggus Dickus som läspar. John Cleese, Terry Gilliam, Graham Chapman, Terry Jones och Michael Palin har tillsammans delat på nästan 40 rollfigurer, men har ändå lyckats göra varje karaktär individuell och fruktansvärt rolig.

Manuset håller som väntat en ovanligt hög klass. Det skämtas om allt, från latinska namn med snuskiga undertoner till galna spåmän och korsfästning. En scen, där Brians rebellgrupp frågar sig vad romarna någonsin har gjort FÖR dem (massor, visar det sig), har till och med röstats fram som den roligaste filmscenen någonsin i en brittisk undersökning. Naturligtvis upprördes många bibelfanatiker och djupt troende kristna när filmen släpptes och det förekom ofta demonstrationer i länder där den inte hade förbjudits. Enligt obekräftade uppgifter lär en av medlemmarna i Monty Python ha sagt något i stil med: “För en gångs skulle håller de åtminstone sams.”

Slutligen kan man inte undgå att nämna det klassiska musikstycket “Always look on the bright side of Life” som förekommer i filmen, framförd av Python-gängets sångfågel Eric Idle. En gång läste jag till och med att det är den sång som brittiska män helst vill få spelad på sin egen begravning. Jag håller med…