Åskbollen

“Åskbollen” var då Bond-serien blev big business. 3,5 miljoner dollar i budget från föregångaren “Goldfinger” hade blivit 11 miljoner. Båtar som går sönder i två delar, undervattenskrig, fyra Bondbrudar (alla dubbade av samma skådespelerska) och åtminstonde en onödig kommentar från Connery var femte minut. Big business blev good business – men ack så dåligt.
Bara i Sverige lyckade “Åskbollen” spela in tio miljoner kronor, lägg där till drygt en och en halv miljard kronor utomlands och du har resultatet – som fortfarande är det i särklass bästa resultatet för en Bond-film. Men trots det smickrande resultatet är filmen kanske den sämsta serien har att erbjuda.

M beordrar James Bond att åka till ett spa för att komma i bättre form. Men Bond upptäcker genast oegentligheter där, i form av personer som försvinner och dör. Under tiden har terroristgruppen S.P.E.C.T.R.E. lyckas stjäla två atombomber från ett flygplan, och håller världen gisslan. Alla 00:or kallas in och James Bond blir skickad till Bahamas där intrigen tar sin början.

De som tycker att Sean Connerys sämsta framträdanden som Bond fortfarande är bättre än Roger Moores bästa insatser kan härmed baka tillbaka. “Åskbollen” avslutar den debatten. Alldeles för lång och uppsvälld, speciellt undervattensscener som tycks pågå i all oändlighet. Det är synd att resultatet blir så sviktande. Kompetensen i form av Connerys skådespel och Terence Youngs regi (“Dr. No”, A”gent 007 ser rött”) fanns där, likaså de likvida medlen. Men pengarna har skapat en negativ effekt, och ger oss bara intrycket av att man inte har tillräckligt att berätta, och fyller då ut speltiden med att utnyttja pengarna. Explosionerna och pyrotekniken var fascinerande för fyrtio år sedan, och är fortfarande välgjord, men den tillför ingenting till historien.

Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar Connery, speciellt som agent 007, men här lyckas han inte förmedla vad som gjort Bond så folkkär utöver åren. Han är aldrig charmig, presenterar sig aldrig som Bond, James Bond, dricker inga Martinis och utstrålar aldrig någon karisma. Alla stunts är overkill och förstör bilden av en stilig och proper agent.

Ingen förväntar sig egentligen att en Bond-film ska ha en smart historia, men manusförfattarna har ändå haft en förmåga att hålla publiken underhållen fram till det att skurkens onda plan slutligen blir avslöjad. I “Åskbollen” tillbringas nästan en timme i ett spa, utan action, one-liners eller den riktige Bond. Åskådaren är jämt ett steg före Bond, och det blir ointressant att hela tiden få sina tankar bekräftade av den vilsna Connery.

Men det största problemet är att Bond aldrig tycks vara i fara. Även om han simmar med hajar, eller fångats av stora starka vakter tycks rymningsplanen redan var uttänkt och “in action”. Se någon av höjdarfilmerna istället.