Den magiska leksaksaffären

Det blir allt glesare med “riktiga” spelfilmer för barn på biotablån. Det mesta i dagens biotablå som är riktat till en yngre publik är animerat och gjort enbart med datorer. Filmer som “Den magiska leksaksaffären” hör till ovanligheterna och välkomnas av en åldersgrupp vars filmer blir allt mer datoriserade. Även om det absolut inte är något mästerverk vi har att göra med…
Mr. Magorium driver en leksaksaffär som tack vare sin karismatiske ägare och det faktum att affären är magisk, varje dag lockar kopiösa mängder barn. När Mr. Magorium en dag inser att det är dags för honom att lämna jorden, utser han sin butikschef, Molly Mahoney till att bli hans efterträdare. Han anlitar också en revisor för att ta itu med affärens finanser. Problemet är bara att Molly inte tror att hon kommer klara av att sköta butiken ensam, samtidigt som revisorn får allt större problem med att klara av galningarna i hans omgivning.

“Den magiska leksaksaffären” påminner till mångt och mycket om Roald Dahls “Kalle och Chokladfabriken”. Det är lika färgglatt, lika fascinerande miljöer och båda är lite smått övernaturliga, eller magiska. Dessutom har Mr Magorium mycket gemensamt med Willy Wonka, de är båda lika excentriska och brinner lika mycket för det dem gör. Men där tar också likheterna slut. För ögat är “Den magiska leksaksaffären” en orgie i färgsprakande miljöer och gastkramande specialeffekter, men dessvärre är det inte lika lätt för örat och hjärnan att bli tillfredsställda.

Det är nämligen i storyn som de stora bristerna ligger. Historien har visserligen en bra grund att luta sig tillbaka på, en magisk leksaksaffär med karismatiska ägare är något som borde kunna trollbinda. Tyvärr gör den inte det, till stor del beroende på att filmen helt saknar framåtrörelse; under de 90 minuter som filmen pågår sker egentligen ingenting. När filmen avslutas är det i princip i samma punkt som där filmen startade. Dessutom har berättelsen delats in i olika kapitel vilket känns onödigt och väldigt onaturligt. Det leder bara till avbrott i storyn som inte alls är nödvändiga, utan tvärtom får historien att stanna upp.

Trots en bristfällig story är jag övertygad om att många yngre kommer att fascineras av den färgglada och miljörika film som “Den magiska leksaksaffären” ändå är. Storyn är visserligen oerhört bristfällig, men ser man till den publik filmen är riktad åt är det nog inte många som kommer att bry sig om det.