The O.C. – säsong 3

Jag trodde det inte. Men jag bytte sida, och nu tror jag också. “The O.C.” är, precis som jag påpekat förr, extremt beroendeframkallade. Man har vävts in i ett nät och på något vänster inte kunnat sluta titta. Suget har inte minskat bara för att kvaliteten sjunkit, men från och med den tredje säsongen kan ditt sug vara slut. Nu är det annorlunda. Den tredje säsongen berättar exakt samma saker, om och om igen.
Den tredje säsongen tar vid där den andra slutar. Det vill säga precis efter att Marissa skjuter Trey i självförsvar. Därefter börjar problemen. Men allt är i stora drag precis som alla andra säsonger. Seth och Summer gör slut, blir ihop och gör slut några gånger. Det samma gäller för den andra relationen, den mellan Ryan och Marissa. Familjen Cohen står stadigt, men återigen, precis som vanligt, så klagar Kirsten på Sandy med jämna mellanrum, vilket naturligtvis får familjen i gungning. Några nya karaktärer introduceras såklart. Det blir lite tumult, någon dör, några bråkar och några blir kära.

Men ovanstående är inte på något sätt dåligt. Problemet är att vi får se någonting vi redan sett. Vad som tidigare varit en av huvudingredienserna i den välbakade “OC”-kakan har varit föräldrarelationerna. De har fått minst lika mycket tid som barnen, och deras problem, har likväl barnens, varit en stor angelägenhet för publiken. Nu har det emellertid svängt om. De får mindre tid, och deras historia är i överlag mycket sämre och slarvigare skriven. Detta är å andra sidan någonting som genomsyrar hela säsong tre. Dialogerna och avsnittens upplägg i överlag har tappat i trovärdighet. Det är ett slarvjobb och inte längre det initierade arbete som faktiskt gjorde tv-serien till den kanske bästa ungdomsserien någonsin.

Precis som alla andra ungdomsserier går “OC” mot sin största utmaning då karaktärerna slutar high-school. Fyra ungdomar ska skickas iväg till college, och i detta fall blir det inte på samma ställe. Och, som de flesta vet, kanske det inte blir alla fyra som skickas iväg. Den avslutande sekvensen på den tredje säsongen har blivit omtalad, inte bara bland de som slukar varje avsnitt, men också i vanlig dagspress. En del har har gråtit. För min del kunde det inte ha blivit mycket bättre. Just den incidenten är vad serien behöver inför kommande säsong(er). Nu kan Josh Schwartz och hans gäng börja skriva detaljrika avsnitt igen.

Säsong tre är långt ifrån lika bra som de andra säsongerna, och den nergången har inte skett över en natt. Många menar att problemen började när Marissa experimenterar med sin sexuella läggning under den andra säsongen. Allting föll som ett korthus, och ända sedan dess har man försökt att bygga upp det. Stundtals lyckades man få upp alla kort igen. Det finns tre-fyra avsnitt i mitten på säsong tre som är djävulskt bra. Det är dessa tre avsnitt som bara belyser och förstärker den tredje säsongens nederlag.

För de som verkligen gillar “The OC” ska jag utlösa ett varningens finger. Säsong fyra kan bli den sista, och kanske är det bäst så…