Benjamin Buttons otroliga liv

“Ingenting varar för evigt. Och det är en skandal.” Oförglömliga ord som yttras i David Finchers sällsynta verk om livet, och hur det någon gång måste ta slut. Baserad på F. Scotts Fitzgeralds kortnovell är “Benjamin Buttons otroliga liv”, en otrolig berättelse.
Benjamin Buttons märkliga liv och åkomma skildras på ett vackert sätt. Ett episkt arrangemang där flera prominenta nyckelpersoner har strävat åt ett och samma håll. Att fånga känslan i historien och verkligen ge denna märkliga människas öde den detaljerade beskrivning det behöver. Benjamin föds gammal och åldras således baklänges. Vi får följa honom till slutet, där interaktionen med olika människor får olika konsekvenser. Han träffar på sin stora kärlek, Daisy, som ackompanjerar honom på vägen och inser vilket bisarrt slut deras förhållande kommer att få.

Många är det som tvivlat på Brad Pitt genom åren. Nuförtiden ser nog många honom mer som en affischpojke för tabloiderna än en skådespelare så detta borde få deras syn att vridas åt andra hållet. Pitt är kort sagt enastående som Benjamin och i hans äldre dagar, eller kanske ska man säga yngre, så är han som bäst. Specialeffekterna är klanderfria och Benjamins transformering känns så naturlig på det mest onaturliga sättet. Jag förbluffas över många scener, finurligt regisserade av Fincher, där det förtrollande fotot är bara en av många höjdpunkter. En kraftfull scen är när Benjamin och Daisy möts halvvägs i åldern men med olika vändningar i livet. En annan är när Benjamin ska lära sig gå som gammal, vemodiga syner som sitter kvar länge. En vacker film är det, men den hade inte varit lika vacker om det inte hade varit för den originella historien. “Benjamin Buttons otroliga liv” är en långsam film, det händer inte speciellt mycket under stora delar av den, men den växer så elegant att det är svårt att inte dras med. Detaljrik som få med oanade vändningar som tar vid när du minst anar det.

Skådespelarna sköter sig prickfritt ända ner till den minsta birollen. Cate Blanchett är naturligtvis en het kandidat för en Oscar, hon breder ut hela registret som Daisy, gammal som ung. Jason Flemyng och Tilda Swinton har små roller men är likväl viktiga och intressanta karaktärer. Och tillsammans med den strålande regin och den välskrivna dialogen och berättelsen, flyter dessa beståndsdelar samman och bildar en oförglömlig film.