Charlie Wilson’s War

Tillsammans har Tom Hanks, Julia Roberts och Philip Seymour Hoffman fyra Oscars. För Hoffmans del kan ytterligare en statyett vara på väg i kategorin bästa manliga biroll. Som väntat storspelar han i “Charlie Wilson’s War”, och nomineringen är välförtjänt. Trots att Hanks och Roberts skämmer bort oss med storartat skådespel, är det Hoffman som är den stora stjärnan och äger alla sina scener.
När Sovjet invaderar Afghanistan 1979 håller sig USA passivt för att inte trappa upp det kalla kriget. Skandal, tycker Julia Roberts karaktär – en rik Texaskvinna och tillika hängiven anti-kommunist – och ber kongressledamoten Charles Wilson att öka de minimala anslagen till CIA:s hemliga operationer i Afghanistan.

Det är härligt att se att skådespelarna trivs i sina roller. Tom Hanks är i toppform som lika delar playboy och politiker, samtidigt som Philip Seymour Hoffman är lika bra som alltid i rollen som cynisk CIA-agent med temperament. De två fungerar oerhört bra ihop och bjuder på ett par riktiga höjdarscener – både tillsammans och var för sig. Synd bara att filmen som helhet inte riktigt så rolig som den ger sken av att vara. Trots att den överlag är småkul, är det få av skämten som är tillräckligt träffsäkra för att hålla humorn på en konstant hög nivå, samtidigt som filmens seriösare scener i flyktingförläggningar i Afghanistan förstör den övergripande lättsamma känslan.

“Charlie Wilson’s War” är dock långtifrån en dålig film. Den har humor, värme och fantastiska rollprestationer. Som politisk satir fungerar den utmärkt, trots att filmens handling är baserad på verkliga händelser och karaktärer. Hanks och Hoffman är i toppform. Bara det är en tillräcklig anledning för att se den.